Lärartycket 88 eller är det 89 – Benita Sjöberg

Sommarlov är i alla fall dumt, det är jag säker på!

Det är min tur nu, att tycka till om världens bästa yrke, om att vara lärare! Jag tar över stafettpinnen efter otaligt många andra kloka lärare, men nu senast efter Marie Linder som bland annat handlar om ett otroligt spännande projekt vid namn “Education for Democracy”. Läs!

Så här, en sensommardag, när det har gått en liten evighet sen jag var tillsammans med skolbarnen, ungdomarna och vuxna mitt i det bästa jag vet. En evighet sen vi en solig dag i juni stod under ekarna och önskade varandra ett fint sommarlov! Rektors avslutningsprat med kramar, tårar och skratt!

En alldeles för lång liten evighet sen, för mig. För att jag ska tycka att det är bra! För att jag ska tycka att det är roligt!

Jag har världens bästa jobb, jag har världens viktigaste jobb, jag har världens roligaste och mest utmanande jobb. Om varför och hur tänker jag inte skriva om just nu idag. Det går nog dessutom redan att läsa. Och kommer att gå att läsa om, vid andra tillfällen. Säkert många andra tillfällen.

Känslan i magen inför mitt uppdrag, inför mitt yrke, har den här sommaren varit lika nyckfullt som vädret. Jag har i ärlighetens namn, vissa stunder, klurat på om jag inte ska göra annat istället. (medan jag de allra flesta stunderna har så mycket skollängt så hjärtat krampar.)

Att vädret i mig har varit växlande beror framför allt på att det är så mycket som jag inte tycker är så bra som jag tycker det borde vara. Det är så mycket som jag känner är feltänkt och som motarbetar det jag/vi borde kämpa för. Sådant som inte gynnar utveckling, sådant som inte tar tillvara på det unika, glädjen, lusten och nyfikenheten. Sådant som inte har fokus på välmående och som inte alltid kommer ur hjärtevärmen ur människor som älskar det de gör!

När jag av olika anledningar minns, eller påminns, om det faktum att jag tycker bitar brister så funderar jag om jag verkligen vill vara en del av något som strider emot det jag tror på.  Är då svensk skola platsen jag vill befinna mig i och vara en del av?

De stunderna jag klurar på att göra andra saker så fnular jag så klart på vad jag skulle kunna tänkas göra med min tid, istället för att vara lärare.
Sjukhusclown vore spännande, eller personlig assistent skulle vara viktigt, eller inom vården på något annat sätt kanske, eller jag skulle vilka skapa med händerna. Något konstnärligt yrke kanske. Ur hjärta och hjärna ut via händer och mun. Eller trädgårdsmästare, odla saker. Grejen ”gräva, så, vattna och skörda” är ju fantastiskt tillfredställande. Jag skulle oxå kunna tänka mig sitta i kassan på en mataffär, titta människor i ögonen och le och mena det. Det kan jag ju känna skulle behövas.
Men det märkliga är, att oavsett vilket annat yrke jag i tanken ämnar fly till, så ryms kärnan i det jag skulle välja istället och längtar efter, redan i mitt uppdrag som lärare.

Saker som inte är som man vill, får man väl jobba på för att det ska bli så som man tror är bra. Eller?
Min kompis Katta säger att jag helt enkelt får skärpa mig, att det minsann inte är så lätt att hitta saker man verkligen längtar till och älskar och dessutom är bra på.

Just ja, lärartyck-spaning var det. Mina tankar och ord skenar så lätt iväg, även om det faktiskt handlar om just det jag tänkte; Läraryrket i allmänhet, men fenomenet sommarlov i synnerhet!

Så här: Jag tycker inte om sommarlov! Och missförstå mig inte nu, jag älskar årstiden sommar, jag älskar att vara med min familj och mina vänner, jag älskar mitt hem! Jag älskar gröngräs under barfotafötter, att läsa under valnötsträdet i hängmattan och allt annat ljuvligt som hör sommaren till. Men att vara borta ifrån platsen som är tänkt att spela roll och vara viktig och meningsfull i en sådan lång evighet som sommarlovet är, det tycker jag inte om.  Det passar inte mig! Och det kan omöjligt passa alla tänker jag.

Fast det är inte PK att säga att man inte tycker om sommarlov, i alla fall inte om man är lärare och i alla fall inte till andra lärare. Då får man direkt höra att sommarlovet är nödvändigt, för att kunna ladda batterierna och ro i land terminerna. För att helt enkelt orka med.  Att utan sommarlovet skulle man aldrig mäkta med att göra allt som krävs under läsåret. Att det till och med behövs för att hinna med, i kapp eller kanske förbereda det som komma skall.

Hm, jag tänker att det måste vara något med upplägget, uppdraget, som är lite fel på det om det krävs 2 månaders vila för att inte bränna ut sig eller för att mäkta med.
Jag tror det är ett tydligt tecken på att vi är lite fel på det, eller att vi gör saker på fel sätt, om det är så det känns. Om det är så det behöver kännas.

Sen om man säger: ”Nej, jag tycker sommarlovet är fantastiskt skönt, då gör jag en massa saker som jag inte hinner med annars som jag tycker om att göra, eller då reser vi eller då gör jag blablabla… ” då köper jag att man gillar sommarlov.
Men inte om man säger att det krävs för att man ska orka med sitt jobb, världens bästa och viktigaste jobb, då blir jag lite mer skeptisk till hur saker hänger ihop!

Fast det finns å andra sidan en hel rad med saker som jag är skeptisk till som vi vuxna gör och säger. Och jag menar verkligen inte att glida in och skriva någon på näsan eller så.

Mitt sätt behöver ju inte vara ditt sätt, det är ju bara mitt rätt.

Ur ett elevperspektiv är det kanske supergött att ha 10 veckor ledigt, OM man har tio bra veckor med vuxna förebilder som är sunda och som har tid. Och om man har kompisar att vara med eller saker att göra, och om man mår bra, då är det är ju kanske guld!

Vi vet ju att verkligheten inte ser ut så för alla. Det ansvaret är liksom någon annans under 10 veckor. Det känns inte bra i mitt hjärta i alla fall! Jag önskar att saker var mer ofyrkantiga.

Det kluriga är att det känns som det finns för många saker i skolan, med skola, som är förlegat. Saker som inte hängt med, som bara är för att det alltid varit så. Det handlar ibland om undervisning, synen på kunskap, synen på oss lärare, synen på elever, eller lektionspassens utformning, scheman, klassrum, tider. Och i det här specifika fallet om sommarlov!
Sommarlov känns som en sån sak som bara hängt med, av bara farten, och har liksom glömt bort att levla upp sig.

För mig är sommarlov dumt – det är jag säker på!

Men jag är samtidigt hoppfull. För om man lyssnar på plingen och meddelandena som i strida strömmar dyker upp på min skärm så inser man att skolan visst är en plats man längtar till.

Och att det finns ett sommarlov ändrar inte att:

Jag har världens bästa jobb! Jag har verkligen världens bästa jobb!
Jag är stolt och ofantligt glad över att få befinna mig på en plats som kryllar av barn och unga.
Jag tänker fortsätta jobba för att det är en plats alla vill vara på.
Jag vill fortsätta spela roll, på ett bra sätt!

TACK för jag får vara med!

Mot oändligheten och vidare!

Kram, Karma & Kärlek / Benita

2 kommentarer

LITS 2012 och några tankar som ständigt petar mig i sidan…

Jag har varit på Learning is the shit 2012. En konferens eller mötesplatsen för människor som är intresserad av skola, utbildning, utveckling och lärande har befunnit sig tillsammans under 3 dagar. En upplevelse som det inte är helt lätt att sätta varken en titel på eller sammanfatta med ord utan att föringa eller göra det platt. Och det är allt annat!

Modiga kloka människor som med kompetens och hjärta har tillsammans klurar på hur vi ska möta det som komma skall på bästa sätt tillsammans med våra unga. En annorlunda upplevelse om lärande.

Det här blir några rader som helt är min egen tolkning  av vad jag gjorde och upplevde. Mycket personliga reflexioner, som handlar om mig, men också tankar om mitt yrke som skulle kunna gälla alla.
Mitt rätt behöver inte vara ditt rätt! Det är bara ett sätt!

Här kommer först lite dagboksanteckningar. Tänker man att orddans är ointressant så bör man nog sluta redan här:

———————————————————————————————————————————————————————–

Sent en kväll den 16 juni.
Det var en gång…

– ”har du packat allt till i morgon nu då?” Undrar min älskade make som är den som tycker det är viktigt att ha god planering och som vurmar för ett organiserat och genomtänkt liv.
– ”öh, inte riktigt, men jag har lagt fram regnkläderna” svarar jag och insåg att det oxå var det enda jag gjort inför resan. Förutom att väntat och längtat såklart!

äsch, det är många timmar kvar tänkte jag och fortsatte längta, fast under täcket!

Jag tycker inte sova är så roligt, jag tycker det är slösigt med tid eftersom det är så mycket annat jag hellre gör än att ligga still. Och ja vet att man måste sova, men jag tycker ändå inte det är ett endaste skoj! I alla fall inte på natten.

Däremot att vakna tidigt är plättlätt! En favoritstund när dagen startar sin plan likt en nyvaken rultig katt i eftermiddagssol som långsamt sträcker ut kroppen.
Jag morgonskrotande medan familjen ännu befann sig på drömmarnas kullar. Packade lite som jag tänkte kunde vara bra att ha med. Pussades ”hej så länge” och kände mig redo att bege mig ut på äventyr.
Att min packning hade brister och att jag självklart glömde en massa saker som kan vara fiffiga att ha med krävs det inget geni att klura ut, det är baksidan av att inte ha genomtänkta listor och framförhållning. Men på fullaste allvar. Hur mycket behöver man egentligen?

Bilen förde mig från Lund till Åhus för att hämta ut Marianne, min fantastiska frökenbästis som inte bara gick med på att vid min sida ”göra saker vi aldrig tidigare gjort”, utan dessutom gjorde det med glädje. Hon är så modig och vacker att jag blir hjärtvarm bara jag tänker på henne! Svensk skola kommer få ett gigantiskt hål när hon slutar!

Bilprat (släkt med kuddprat), vänskapsskratt, livsklurande i känslan ”Tillsammans” entrade vi stadsgränsen och hittade Ronneby Brunnspark utan några missöden alls. Som en kärleksfull käftsmäll slogs jag direkt av den hisnande vackra naturen. Mitt i mellan rododendronkojan och vattenfallet tronade ”Cirkustälten” upp sig och ingav direkt känslan av det är här man mest av allt vill befinna sig.

Mottagandet var fint och varmt och vi registrerade oss och fick den gröna påsen och hade tid att strosa tills vi välkomnades i grupp av fantastiska Anna, Lova och Kajsa.
Det är så där lite darrande när man sitter över 200 personer, som ingen liksom vet vad man riktigt gett sig in på. Vad som ska hända och vad man kan förvänta sig. Man får påminna sig själv att:

Ju mer man lägger in, ju mer får man tillbaka!

äh, det går inte att ha ett sånt här tempo. Jag speedar upp och klumpar ihop av kärlek!

Vad har 3 dagar på Learning is the shit gett mig?

Twenner har blivit vänner, jag har blivit påmind om att jobba med diagonalerna, jag har fått praktiska redskap för möten, jag har utnyttjat lagen om två fötter, jag har fått nya ord. Jag har fått lyssna på ofantligt kompetenta människor. Jag har känt kärlek och gemenskap. Jag har gått på lina med hjälp av Cirkus Cirkörs eminenta hjälp. På samma sätt som jag har haft matematik med jongleringsbollar. Jag har lekt klapplekar och stått i storleksordning, jag har gjort många saker jag inte gjort tidigare. Jag har känt hur jag växer och knakar, och då menar jag inte pga den fantastiska goda maten vi fått.
Jag har checkat in i mig själv och jag är helt säker på att nyfikenhet och fördomar INTE går ih
op. Jag har haft picknick med människor jag aldrig tidigare mött och jag har deltagit i dialog-café. Jag har legat platt på marken alldeles vimmelkantig av insikter och intryck, jag har sovit i en baklucka tillsammans med en kär vän, jag har sett havet och suttit på en brygga i pyjamas, jag har sovit i närheten av en svan, jag har okonferensat om viktiga ämnen med viktiga människor, jag kommer alltid fnissa när jag hör ordet öppen spis. Jag har lyssnat på musik, lärt mig om humlor och fjärilar och jag har sett gröna glittriga paljettskor. Jag har tvättat håret i ett hål i väggen på en offentlig toalett och sen ätit frukost vid ett vattenfall. Jag har fått hjälp att starta en bil som inte ville själv. Tack! Jag har lyssnat på medryckande musik iklädd en gul regnjacka, jag har skrattat mycket, jag har sett en morgonälva med blommor i håret, jag har mött människor som ler inifrån hjärtat och som generöst delar. Jag har mött någons fru jag tidigare bara hört om och insett att verkligheten var lika fantastisk som tanken, jag har sett tröjor som var blåa eller var de orange. Jag har sett andra spruta blod eller leta skatter i skogen medan jag  själv burit någon jag inte känner. Jag har stått med tårna mot någon och övat på tillit. Jag har lyssnat uppmärksamt, jag har pratat med, jag har skrattat, jag har gråtit (fast inte av sorg), jag har dansat, jag har skakat på mina händer. MYCKET. Jag har blivit otroligt berörd. Jag har upplevt 3 dagar i mitt liv som spelar roll.

Framför allt har jag varit modig tillsammans med andra modiga. & jag har lämnat en stad med en känsla av hopp och med enorm tillförsikt inför framtiden. Och jag är dessutom säker på att vi ses igen!

TACK FÖR JAG FICK VARA EN DEL AV!

Och även om det här finns många ord, så räcker de inte till att delge vad som hände under Learning is the shit! Jag känner en oerhörd tacksamhet!

Sen har jag klurat lite på vad jag ska göra av allt som känns. Det kommer på olika sätt kan jag lova.

Jag har försökt landa saker som känts på platser i mig och sorterat upp lite. Insikter ramlar in lite pö om pö. Det är så det ska vara, det är så det måste bli. & allt är bättre sent än aldrig🙂

Och nu då?

Ibland tar det lite tid innan saker landar. Men en sån reflexion som landade i mig ännu starkare än tidigare, som liksom rör min profession, om platsen jag arbetar på, är sprungen ur ett samtal på en okonferens som i stort handlade om hur vi liksom säljer in skolan. Hur vi kan göra skolan kul och inte straffa med det som borde vara en av de bästa platserna att hänga.

En deltagare där lyfte sina tankar om att skolan blivit så fyrkantig till en följd av riktlinjer som kommer någon annanstans än från skolan själv. Styrdokumenten, nya kurs- och läroplaner begränsar och kväver eller i alla fall hämmar utrymmet för kreativitet och gör att vi i skolan inte har möjlighet att göra allt vi vill för det ryms inte vid sidan av måstena.

Den reflexionen eller känslan är inget unikt för den här läraren, jag har många gånger hört att tiden inte räcker till, att uppdraget är omöjligt, att dokumentation eller administration tar över och lämnar inget till övers för att undervisa eller göra saker utöver eller på andra sätt.

Plötsligt på väg hem från LITS 2012 så bara slog det mig att jag inte alls förbannar LGR11 och dess digra innehåll. Utan tvärt om så är jag glad att vi fått nya styrdokument som dessutom gör att våra arbeten är omöjliga att utföra.
Det kan ju låta lite så där mystiskt eller bisarrt. Jag tänker på nationella direktiv som är utformade så att vem som helst som djupdykt i skrifterna inser att det är snudd på omöjligt att hinna med allt som ska hinnas med, i alla fall med djup. Så vad är jag då för galning som ändå stilla applåderar dem?

Jag tänker så här; att skolan står inför stora livsnödvändiga förändringar har nog inte missat någon.
Vi måste liksom klura på hur sjutton vi ska göra för att skolan ska vara en plats att räkna med, en plats man vill vara en del av, en plats där nyfikenhet, glädje och kreativitet samsas med lusten att lära och längtan att få veta saker, eller lösa saker, eller finna eller skapa saker.
En plats, eller ett fenomen, som inte skiljer sig från det som finns utanför varken det virituella eller fysiska rummet, utan är en del av något större. En del där våra ungar får lov att växa och utvecklas med känslor i kroppen som är bra och fina och som får dem att må bra. En ”plats” som får dem att känna precis hur fantastiska de är.

Och plötsligt har vi fått styrdokument som gör att vårt uppdrag inte utan magsår, nattjobb och stressrelaterade eksem riktigt går att genomföra, OM vi gör som alltid gjort.

Så vad tror jag krävs då?

Man måste inse grunderna i jonglering. Man kan inte tro att det går att kasta 4 bollar på samma sätt som man gjort med 3. Nya uppgifter kräver andra förutsättningar/insikter/kunskaper!

Jag tror vi måste samarbeta, vi måste hjälpas åt, vi måste låta ämneskompetenta lärare arbeta tillsammans och inse vinsterna för alla att inte köra sitt eget race i sitt eget ämne. Ingen annanstans händer saker så uppdelat som i skolan. Vi måste vara på riktigt!

Och jag tror att det krävs intresserade livskompetenta lärare som inte bara brinner för ett ämne utan som har hjärtat med och som minns att vi är i skolan för våra ungars skull. Som inser att det är lyx att få vara tillsammans med andra, stora som små och som vågar växa tillsammans. En människa som har slängt den förbenade Jante långt åt skogen och som omfamnar förändringar och som arbetar i en skola med ett klimat där tillit och tilltro är rådande.

Att låta organisation eller schema, eller för den delen lokaler, styra det vi fyller våra värdefulla dagar med i skolan blir ju så oerhört galet.

Så jag tror det krävs en skolledning som har vett att förstå att man inte kan hacka upp aktiviteter i 40 eller 60 eller andra minuters bitar.
Vi måste ha en skolledning som inte bara tillåter utan möjliggör att vi hittar tid och platser att hjälpas åt och samarbeta. Vi måste vara en del av visionen!

Vi måste fortsätta tro att vi kan spela roll, på ett bra sätt!

Jag tänker då i alla fall fortsätta vara en del av den skola som inte alls passar in på den bilden av skola som debatten ofta framställer. För jag vet att andra förutsättningar finns! Jag vet att det går!

Jag har världens bästa jobb!
Jag tänker fortsätta jobba för att det är en plats alla vill vara på.
TACK för jag får vara med!

Mot oändligheten och vidare!

Kram, Karma & Kärlek / Benita

7 kommentarer

In med mer hjärta för bövelen!

Igår tillbringade jag nästan 13 timmar på akutmottagningen. En make med en gallsten som ställt till det. Maken morfinsov, men inte jag. Med honom var det ingen fara på taket, inte med mig heller.

Men under 13 timmar så hann så klart mycket hända, och mycket hann inte hända. Reflexionerna blev många, liksom insikterna.

De sista 4-5 timmarna tillbringade vi i en sal med en mängd andra människor. Både människor med vänner och familj på plats, men också alldeles ensamma människor som inte hade varken det stödet de där och då behövde, eller någon som bara satt bredvid och bara var.
Så när min maken sov kunde jag hämta filtar, ringa någons käraste, stryka en rygg när det gjorde som ondast med kramperna, hålla en hand, prata om platsen hon föddes, torka upp varmchoklad.

Jag hann bli både tokarg och superledsen över att svar som kom från sköterskorna var: ”det finns inget mer vi kan göra” eller när jag frågade om det fanns något de kunde tipsa mig om att göra för att en kvinna som hade ont skulle få det lite lättare, eftersom de ju är proffsen, blev bara svaret: ”vi arbetar efter en turordning här, hon har säkert ont men hon får vänta på sin tur”

Så här; jag har full respekt för det arbetet de människorna som jobbade där gör (eller nu ljuger jag lite) och jag är helt säker på att de gör så gott de kan (nu ljuger jag lite till) men jag blir så oerhört provocerad när man tillsynes glömt bort vad som finns bakom det som ögat ser.

När blev människan man ska finnas för så objektifierad att man glömmer ha med hjärtat i sin professionalitet? Utan hjärtat med, när man arbetar med människor, tycker jag man blir allt annat än ett proffs dessutom.

Var har det gått fel liksom? Hur kunde det bli så här?

Och visst är det lätt att komma in och vara heroisk och ifrågasätta människors agerande lite så där slirandes på ett bananskal. Jävla passagerarsätesförare!😉
Men på fullaste allvar:

Bemötandet på akutmottagning, i våra klassrum, i kassan på mataffären, på kontor… det spelar ingen roll var;

In med mer hjärta för sjutton!

Och för de som glömt? Hur minns man vikten av medmänsklighet? Hur kommer man ihåg nödvändigheten av omtanke och kärlek i mötet mellan människor?
Hjälper 10 000 kr mer i månaden någon som tappat fokus från viktiga delar av uppdraget.

Betyg eller plåster, same same…

/Benita

3 kommentarer

Resan mot den omdefinierade skolan

Umeå universitet
Centrum för skolledarutveckling
Rektorsprogrammet, Kurs 3

Resan mot den omdefinierade skolan – Pedagogiken i fokus i en digital miljö
Strategier för verksamhetsutveckling och utveckling av lärandet på Magnarps skola, Ängelholms kommun 2011-2014

Fredrik Andersson RP 09:4
fredrik.andersson@engelholm.se
Innehållsförteckning

Introduktion……………………………………………………………………………………………2

Teoretisk modell……………..………………………………………………………………………2

Verksamhetens uppdrag, mål och styrdokument……….………………………….…..5

Forskning och litteratur…………………………………………………………………………..7

Nulägesanalys av verksamheten ur ett organisationsperspektiv………………….10

Mål och vision………………………………………………………………………………………..12

Strategier……………………………………………………………………………………………….13

Analys och slutsatser……………………………………………………………………….……..18

Referenslista……………………………………………………………………………………………….19

Introduktion

Magnarps skola är en kommunal F-9 skola belägen i det nordvästra hörnet av Ängelholms kommun. Måluppfyllelsen har de senaste tre åren varit mycket god och alla avgångs elever har under dessa år varit behöriga för gymnasiala studier. Meritvärdet har under dessa år legat på 220-230 vilket, enligt SALSA, ligger precis där det ska med tanke på skolans upptagningsområde, varken mer eller mindre. Med start hösten 2012 och två år framåt satsar Ängelholms kommun på utsättning av en dator per elev. Forskningen visar att måluppfyllelsen och utvecklingen av lärandet riskerar att minska om man endast sätter ut tekniken och inte vässar pedagogiken samt omdefinierar lärandet, det är detta faktum som är själva problemställningen i denna verksamhetsutvecklingsplan. I planen kommer det i de olika kapitlen bit för bit att visas på hur Magnarps skola tar sig an utmaningen med en dator per elev utan att utvecklingen av lärandet initialt minskar. Målsättningen är att den höga måluppfyllelsen bibehålls samtidigt som det livlånga lärandet fördjupas och anpassas till den digitala värld vi lever och verkar i – alltså resan mot den omdefinierade skolan!

Syftet med utvecklingsarbetet är att alla delaktiga får en fördjupad förståelse och kunskap kring de olika pedagogiska metoder som finns när man står på tröskeln inför en en dator per elev satsning. Mantrat är och förblir att det inte handlar om tekniken utan det är fokus på pedagogiken.

Kartläggningen av de olika utvecklingsområdena inom verksamheten vävs samman med den teoretiska modellen för att mynna ut i mål, vision och strategier. Verksamhetsutvecklingsplanen avslutas med analys och slutsatser.

Teoretisk modell

Det förutsätter att rektor i ett utvecklingsarbete för verksamheten har en bra överblick över de förutsättningar som påverkar och finns. För att driva verksamheten på ett processinriktat sätt mot en högre, eller i detta fall bibehållen, måluppfyllelse samt fortsatt utveckling av lärandet krävs det även att Rektor kan förhålla sig till och använda sig av dessa förutsättningar på ett för verksamheten bästa sätt. Hoy & Miskel (2007) förklarar sambanden i följande modell;

Hoy & Miskel (2007) menar att organisationsteori består av sammanhängande definitioner och begrepp som systematiskt beskriver och förklarar en organisations mönster av regelbundenhet. Ett öppet systemperspektiv kombinerar det naturliga systemperspektivet med det rationella systemperspektivet. Skolan är ett öppet socialt system som består av viktiga delsystem där utbildning och lärande är kärnan men där även strukturer, kulturen samt individerna ingår. Beteendet i organisationen är ett resultat av interaktion mellan dessa delar i en kontext av utbildning och lärande. Organisationen är dynamisk och komplex. Systemet har en formell struktur och är målstyrd men består av människor som har sina intressen, övertygelser och personliga behov som kan medföra att det uppstår konflikter i organisationen. Den orealistiska bilden av att en organisations beteende kunde vara isolerat från yttre påverkan var en reaktion på det öppna systemperspektivet. Resurser, politiska beslut och konkurren från omvärlden påverkar en organisations inre arbete. Det öppna sociala systemperspektivet påvisar inte enbart att omvärlden påverkar organisationen utan visar även på att man är beroende av den. En generell bild av en organisation som har ett öppet systemperspektiv är att det hämtar input från omvärlden, transformerar dem och sedan producerar resultat. Skolans input består exempelvis av pengar, elever och arbetskraft vilka tas med in i omvandlingsprocessen för att sedermera resultera i utbildade studenter. Utbildning och lärandeprocessen är den tekniska kärnan i skolans sociala system. Omvärlden ger organisationsteorin ytterligare en aspekt genom att den ger resurser men ger även systemet begränsningar och möjligheter. Hoy & Miskel (2007)

Modellen av skolan som ett öppet socialt system ger en begreppsmässig bas för analys av en organisation och för administrativ problemlösning. Alla sociala system har funktioner och aktiviteter som genererar en relativt stabil och fundamental bas. Då genomförandet av ett mål kräver gemensam ansträngning skapar ofta individen en organisation som utformas för att samordna aktiviteter och strukturera incitament för att andra ska följa dem och arbeta mot ett syfte. En sådan organisation som speciellt är etablerad för att uppnå speciella mål är en formell organisation. Hoy & Miskel (2007)

Skolan som ett öppet socialt system är en formell organisation. Alla delar och samspelet mellan dem inom systemet begränsas av viktiga krafter både från organisationens kärna och från omgivningen. En formell organisation måste lösa grundläggande anpassningsproblem, integration och måluppfyllelse om de ska lyckas och överleva. Hoy & Miskel (2007)

Strukturen i processen definieras i termer som formella byråkratiska förväntningar vilka är utformade och organiserade för att uppfylla organisationens mål. De byråkratiska förväntningarna definierar organisationens roll. Regler och rutiner finns för att guida vid beslutsfattande, öka organisationens rationalitet och arbetskraft som specialiserar sig på uppgifter. Strukturen förser organisationen med en formell auktoritet. Individen är nyckelpersonen i ett socialt system oberoende av sin position. Individen finns i systemet och har med sig sina individuella behov, övertygelser och kognitiva förståelse för vad arbetet innebär. Individen bidrar med kompetens och energi för att uppnå organisationens mål. Motivation för sitt arbete utgör den mest relevanta och viktigaste drivkraften för personer i en formell organisation. Individen söker efter att skapa en meningsfull och sammanhängande representation av deras arbete oavsett dess komplexitet. Hoy & Miskel (2007)

Kultur representerar en oskriven förståelse och känsla för organisationen och för de gemensamma värderingar som finns där. Kulturen ger organisationen dess unika och speciella identitet. Organisationen utvecklar sin egen unika kultur när personerna i organisationen delar värderingar, normer, övertygelser och tankar. Detta skapar en kultur i organisationen. Hoy & Miskel (2007)

I det formella systemet kan det finnas informella maktrelationer som växer fram för att motstå andra kontrollsystem. De är illegitima och syftar ofta till att gynna enskilda individer eller grupper. Formella system är splittrande och skapar konflikter mellan grupper, individer och mot organisationen i det stora hela. Hoy & Miskel (2007)

Kärnan i omvandlingsprocessen är utbildning och lärande som är den tekniska kärnan i skolan. Alla andra aktiviteter är sekundära. Hoy & Miskel (2007)

Omvärldsområdet menas med allting utanför organisationen som organisationens energikälla. Det förser organisationen med resurser, teknik, krav, värden och historik som alla ger möjligheter eller begränsningar i en organisations framtida handlingar och insatser. Hoy & Miskel (2007)

Verksamhetens uppdrag, mål och styrdokument

I målen för Rektorsprogrammet (2010) står det att läsa att rektor som pedagogisk ledare för skolan och som chef för lärarna och övrig personal har en central roll i genomförandet av det nationella utbildningsuppdraget. Det är även med utgångspunkt från dessa i samband med de av huvudmannens satta förutsättningar som rektor tillsammans med sin personal ska ge innehåll och struktur till skolarbetet.

Skollagen (2010:800) påvisar att rektor skall i det dagliga arbetet i skolan som rektor vara väl förtrogen med att särskilt verka för att utbildningen utvecklas.

Målen för rektorsprogrammet (2010) belyser också att rektor ska vara väl förtrogen med både de generella som de lokala specifika förutsättningar som är grunden för den egna skolans arbete. Här finns det en utmaning för rektor att knyta ihop kraven från den lokala huvudmannen tillsammans med det nationella skoluppdraget. Det är av yttersta vikt att rektor förstår sin skolas och sin egen roll för att kunna sätta allting i en fungerande och lärutvecklande symbios.

Det förutsätter också att rektor kan överblicka, använda och utveckla de förutsättningar som råder och utveckla dessa så att goda pedagogiska processer kan bedrivas på skolan. I arbetet med lärare, elever och annan personal ska rektor se till att alla har en så djup kunskap som möjligt om målen vilket är en förutsättning för att rektors inre arbete på skolan för hög kvalitet både bibehålls och utvecklas. Målen för rektorsprogrammet (2010)

Under rektors ansvar kap 2.8 i Lgr 11 står det tydligt att personalen ska få den kompetensutveckling som behövs och krävs för att de skall kunna utföra sina uppgifter på ett professionellt sätt. Det går även att utläsa att rektor ansvarar för skolans arbetsformer utvecklas och arbetsmiljön utformas så att eleverna får tillgång till bland annat stöd för att själv kunna söka och utveckla kunskaper såsom genom exempelvis datorer eller andra digitala verktyg.

”En viktig uppgift för skolan är att ge överblick och sammanhang. Skolan ska stimulera elevernas kreativitet, nyfikenhet och självförtroende samt vilja till att pröva egna ideer och lösa problem. Eleverna ska få möjlighet att ta initiativ och ansvar samt utveckla sin förmåga att arbeta såväl självständigt som tillsammans med andra. Skolan ska därigenom bidra till att eleverna utvecklar ett förhållningssätt som främjar entreprenörskap.” (Lgr 11 kap 1 s 9)

I Lgr 11 kap 2.7 står det att förstå att skolas bedömningssystem skall genomsyras av ett formativt förhållningssätt då exempelvis ett av målen för eleven är att utveckla förmågan att själv bedöma sina egna och andras resultat för att sedan kunna sätta in desamma i relation tillvarandra samt till de egna arbetsprestationerna och förutsättningarna.

Forskning och litteratur

Rektor ska som pedagogisk ledare stå i fören med arbetet att utveckla undervisningen. Att rektor ideligen tillsammans med sin personal utvecklar undervisningsprocesserna och kvalitetssäkra desamma krävs för att alla elever skall nå de resultat de enligt Skollagen (2010:800) har rätt till.

Larsson och Löwstedt (2011) använder sig av ett helt kapitel i sin bok Strategier och förändringsmyter om IT som strategi i skolutvecklingsprojekt. Från just detta kapitel går det bland annat att utläsa att satsningar på IT sedan mitten av 1990-talet varit en återkommande strategi för att utveckla den svenska skolan. Det organisatoriska lärandet är otroligt betydelsefullt i en förändringsprocess där IT är en stor faktor. Rent allmänt sätts en stor tilltro till att IT ska möjliggöra en mer individualiserad undervisning. Över tid har lärare såväl som elevers tilltro till IT ökat och så även andelen som anser sig ha stor nytta av IT i skolarbetet. Införande av IT leder dock inte självklart till utveckling av skolans arbete med eleverna även om det verkar finnas en stor tilltro till IT som förändringskraft. En slutsats är att lärarens pedagogiska arbete inte revolutionerats av införandet av IT i undervisningen, däremot kan elevers ökande engagemang för sitt lärande påvisas. Det framgår också att trots att skolor inom samma kommun fått exakt samma möjligheter så kan resultatet skilja sig markant. Mycket handlar om att resultaten exempelvis kan bero på utformningen av själva förändringsprocessen, det vill säga vilka föreställningar som finns om organisationen och tekniken samt hur aktörerna tänker kring densamma. En förutsättning för en god implementering i IT satsningar är att infrastrukturen finns där och fungerar men det som är direkt avgörande för att IT ska bli en positiv förändringskraft för hela skolan har inte enbart med tekniken att göra utan även med det sociala systemet en skola är uppbyggd på så som människors intresse och interaktionsmönster och det är när det gör det som lärandet och utveckling sker. Många gånger har IT satsningar haft stort fokus på kompetensutveckling för personalen vilket fortsatt är viktigt men Larsson o Löwstedt menar på att det erfarenhetsbaserade lärandet har stor betydelse för om och hur IT användningen kommer till stånd.

I många tidigare IT satsningar har ambitionen varit att någon enstaka lärare skulle spetsutbildas och sedan sprida denna kunskap till övriga skolan genom nätverkssamarbete och sedermera som en kollektiv uppgift för arbetslagen. Då organisationen oftast varit svag i dessa sammanhang och inte gett möjlighet för det kollaborativa lärandet och lärspridandet, alltså att det inte funnits någon tradition för ett systematiskt erfarenhetsutbyte så har dessa satsningar misslyckats. Det krävs således en lärande organisation som främjar det gemensamma kollaborativa lärandet för att en skola skall kunna ha förutsättningar för att ta sig an en IT satsning. Det har även visat sig att de skolor som lyckats skapa bra förutsättningar för en lärande organisation och ge möjligheter för det informella lärandet är också de som lyckats bäst med att implementera IT i lärarnas arbete med eleverna.

Det visar sig att det är skolor som redan har en lärandeorganisation som fortast och bäst tar till sig den nya tekniken. Deras slutsats är således att skolors förmåga att utvecklas och lära snarare är en förutsättning för, än ett resultat av, införandet av IT. Vill man därför förändra skolan genom IT satsningar kan fokus inte enbart ligga på tekniken utan siktet måste ställas in på villkoren för lärare att lära av och med varandra i ett kollaborativt lärande samt mot skolan som en lärande organisation. Det är skolor med bra förutsättningar för det kollaborativa lärandet för sin personal som fortast och bäst integrerar IT i sin verksamhet. Larsson och Löwstedt (2011)

Professor Scherp, Karlstads universitet, förläste hösten 2011 på skoledarkonferens på Tylösand, Halmstad om sina tankar, funderingar och forskning kring rektors pedagogiska ledarskap. Han pratade om metoder om utvecklingsorganisation kontra arbetsorganisation som ett diametralt alternativ till övriga forskare syn på saken.

I skolverkets lägesbedömning 2011 del 2 angående rektors pedagogiska uppdrag o ledarskap framgår det att det pedagogiska ledarskapet inte alltid prioriteras eftersom rektors många andra uppgifter upptar tiden. Det förutsätts, enligt Skolverket, att rektor kontinuerligt analyserar och behovsinventerar verksamheten för att nå en framgångsrik pedagogisk verksamhet

Rektor är den person som har ansvaret för att leda verksamheten och att ständigt utveckla och förbättra densamma. Att skapa en tydlig strategi i ett fullständigt integrerat skolklimat ger bäst resultat. Höög & Johansson (2010)

Ledarskapet är en ytterst viktig pusselbit i processen av implementeringen av en dator per elev vilket både forskningen och erfarenheterna av de kommuner som redan är inne i en dator per elev satsningar visar. Vissa menar på att det hela bygger på tre faktorer, nämligen ledarskap, ledarskap och ledarskap.

Larsson o Löwstedt (2010) motsätter sig dock ovanstående faktum och menar på att det hela är en förändringsmyt. De menar att det inte exakt går att sätta fingret på vilket som är det bästa ledarskapet då ledningens framgångsfaktorer till stor del beror på vilken situationen och förhållandena är samt att varje enhet har sin kultur och sitt behov av sitt individuella och unika ledarskap.

För att nå en pedagogisk utveckling krävs det att en pedagogisk ledare skall vara pådrivande och utmana pedagogerna. I ett organisatoriskt ledarskap ska rektor vara lika mycket pedagogisk som administrativ ledare. Larsson o Löwstedt (2010)

I två tredjedelar av Sveriges kommuner pågår det i skrivande stund 1:1 projekt av olika dignitet. Vissa kommuner satsar stort och köper in surfplattor och lap tops till alla barn och elever inom förskolan och skolan medan andra tar det lite lugnare och initialt prövar några få pilotskolor.

I kölvattnet av ovanstående faktum och dessa stora investeringar ställs frågorna om det verkligen är vettiga satsningar. Nedan följer några argument för IT satsningarna i den svenska skolan;

Det absolut vanligaste argumentet är att skolan skall hänga med i utvecklingen och att skolan måste förbereda eleverna för det digitaliserade samhället vi lever idag och kommer verka i framöver. Detta stöds även i internationell forskning i form av Bebell, D. (2005).

Ett annat argument till att skolan skall förse eleverna med en personlig dator är att man vill minska eller rent av utrota den digitala klyftan mellan de som kan använda datorn eller det digitala verktyget som ett redskap för lärande och de som inte kan. Skolan har här, precis som denna verksamhetsutvecklingsplan försöker påvisa, en mycket viktig uppgift i att bygga denna bro så att alla får dessa kunskaper. Forskningen och det entreprenöriella förhållningssättet stöder denna tes. Viktigt i sammanhanget är här att prata kring de som föds i dag är infödda in i den digitala världen medan de flesta vuxna mer kan ses som invandrare i den digitala världen.

Ytterligare ett argument och det enligt mig viktigaste handlar om kunskaper. Skolans främsta uppgift är att fungera som en plats där alla elever får en möjlighet att lära sig så mycket som möjligt och kunna utvecklas så långt det går efter sin egen förmåga. Här är forskningen lite mer tudelad men Bebell och Kay (2010) visar på signifikant förbättrade resultat med en dator per elev. Däremot finns det även annan forskning som är mer restriktiv med att peka på att en dator per elev som ett säkert sätt att förbättra elevernas kunskapsinhämtande och i förlängningen betyg. Värt att nämna i sammanhanget är också att Myndigheten för skolutvecklingen belyser att en dator per elev ger betydligt bättre förutsättningar för elever i behov av särskilt stöd.

Sammantaget är det som så att även i denna fråga är pedagogen den viktigaste faktorn för ett fortsatt framgångsrikt kunskapsinhämtande och lärande i klassrummet och för den enskilde eleven. Skall pedagogerna ha en möjlighet till att leva upp till dessa nya krav krävs ett bra pedagogiskt ledarskap samt rätt, bra, kvalitetsgranskad och individanpassad fortbildning, annars visar de evidensbaserade studierna från de kommuner som enbart satt ut tekniken och inte tänkt på pedagogiken, att det då finns en överhängande risk för minskad måluppfyllelse och sämre kunskapsinhämtade och lärande, åtminstone initialt.

Nulägesanalys av verksamheten ur ett organisationsperspektiv

På Magnarps skola går det 300 elever uppdelade i tre stadier om ca 100 elever i varje. På lågstadiet är det klasslärare system medan det från år 4 så är det ämneslärare som gäller, allt för att kunna möta upp de reformer som sedan sommaren 2011 gäller. Det finns fyra arbetslag på Magnarps skola, ett per stadie med ca fem pedagoger samt en specialpedagog i varje samt ett praktiskt estetiskt arbetslag som arbetar på alla stadierna. Totalt ca 23 pedagogtjänster. Sedan läsårsstart 2010 har Magnarps skola ett system där målsättningen är att pedagogerna har så mycket gemensam tid som möjligt med varandra, allt för det kollaborativa lärandet. På högstadiet är det fullt utbyggt med långa undervisningspass vilket har fått stor effekt både bland elever och pedagoger samtidigt som det är en bra grundförutsättning för det entreprenöriella och formativa förhållningssättet. Övriga stadier är på väg dit men har stoppats av bland annat deltidstjänster och dylikt. Det finns en tydlig strävan att hela skolan skall nå den fullt utbyggda entreprenöriella och formativa strukturen med mycket gemensam tid, både för elever och pedagoger. Högstadiet har nu ca 17,5 timmar per vecka elevundervisning samtidigt som hela arbetslaget har möjlighet att använda ca 17,5 timmar arbetsplatsförlagd tid gemensamt och samtidigt vilket genererar enorma möjligheter för bibehållen hög måluppfyllelse samt förbättringar i kunskapsinhämtandet och utvecklingen av lärandet. Magnarps skola har också gemensamma raster som även det genererar möjligheter för det kollaborativa lärandet. Enligt de enkäter och undersökningar som görs varje termin så anser över 95% av eleverna att studieron blivit bättre och stressen minskat signifikant, alltså helt enligt riktlinjerna i Skollagen (2010:800) kapitel 5 Trygghet och studiero. Även Höög & Johansson (2010) styrker mycket i resonemanget ovan i sin epilog i Struktur, kultur och ledarskap.

Det finns såklart inte enbart styrkor i organisationen utan även svagheter och förbättringsområden vilka kan relateras och förklaras med Hoy & Miskel (2007). Enligt de analyser som gjorts finns knappt det numera inskrivna i läroplanen formativa förhållningssättet på Magnarps skola. Trots de goda möjligheterna att utöva ett entreprenöriellt förhållningssätt, vilket tydligt påvisats i studie från rektorsprogrammet kurs 2, så har tiden utvisat att även detta är ett stort förbättringsområde då samarbetet och det entreprenöriella lärandet inte slagit rot ännu. Vad gällande det formativa förhållningssättet så finns det ett stort behov av förbättring på detta område på Magnarps skola vilket inte minst sättet att skriva skriftliga omdömen påvisar. Dessa skall vara skriva på ett formativt sätt och det kan klart konstateras att så icke är fallet idag. Även bedömmar kompetensen kan bli mycket bättre samt den ständiga och tydliga feedback som Hattie belyser i metastudien Visible learning (2009) som signifikant betydelsefull för lärandet i stort sett är obefintlig på Magnarps skola och här kan vi verkligen tala om en svaghet och ett fundamentalt förbättrings och utvecklingsområde. Till hösten 2012 kommer tre årskurser att få en dator per elev och även IT biten är ett förbättringsområde rent generellt på Magnarps skola.

Mål och vision

I resan mot den omdefinierade skolan, som är visionen, handlar det som sagt inte om tekniken utan pedagogiken och efter genomförda analyser och kartläggningar har det framkommit under tre och ett halvt år att det måste till en rejäl uppryckning och implementering av det formativa och entreprenöriella förhållningssättet samtidigt som en dator per elev introduceras. I det stora hela hör det ihop och det gäller som sagt att inte springa på för många bollar och enligt mitt sätt att se det hela på är detta en och samma boll.

Under implementeringen av Lgr11 som Magnarps skola påbörjade våren 2010 så trodde rektor i sin naivitet och enfald att så länge gemensam tid och gott om densamma finns så kommer det hela att lösa sig per automatik men så blev icke fallet. Det krävs sammanhangsmarkeringar för varje gång som man vill ha ut någonting av en delprocess och numer så är det leveranstvång efter varje möte och processtillfälle som gäller.

Under resan uppkom det också att det formativa förhållningssättet och den formativa bedömningen inte alls fanns eller åtminstone inte till den del rektor trodde, önskade sig och som styrdokumeneten är tydliga med. I och med Lgr11 förtydligades kravet både på det entreprenöriella som det formativa förhållningssättet och lägger vi till detta tillsammans med implementeringen av en dator per elev så utkristalliseras Magnarps skolas utvecklingsområde väldigt tydligt.

Detta kan ses som flera utvecklingsområden men som sagts tidigare finns behovet av både det formativa och entreprenöriella förhållningssättet och det går in i själva en dator per elev satsningen och är alltså ett och utvecklingsområde bestående av tre ben som där det är av yttersta vikt att alla benen verkligen behandlas och implementeras på ett fullgott sätt för att förhindra att måluppfyllelsen inte minskar samt att utvecklingen av lärandet fortlöper.

Hattie (2009) stöder tesen om att det handlar om pedagogiken och inte tekniken när man skall gå över till en digital skola genom en dator per elev. I metastudien framgår det tydligt att det inte hjälper att fylla klassrummet med digitala verktyg om inte pedagogerna vet hur man ska använda dem i klassrummen.

Strategier

Den första av många strategier för att undvika en minskad måluppfyllelse samt att nå en fortsatt utveckling av lärandet var att strukturera upp organisationen enligt Scherps teorier. Organisationen består av två ben, en arbetsorgansation där saker som till exempel schema, tjänstefördelning, brandskydd, arbetsmiljö, ekonomi mm behandlas. I denna organisation behandlas således saker och ämnen som har blivit befästa och självklara. Det andra benet är utvecklingsorganisationen där utvecklingsfrågor såsom exempelvis pedagogiken, didaktiken, den senaste forskningen, synen på lärandet och den lärande organisationen behandlas. Här lyfts och bearbetas således saker och ämnen som är mitt inne i sin egen och andra ämnens processer. När sedan processerna i utvecklingsorganisationen blivit så pass etablerade och befästa trillar de över till arbetsorganisationen. Scherp menar också att rektors pedagogiska ledarskap är allt denne gör hela tiden från minsta snabb möte i korridoren och verksamhetsbesök till pedagogiska samtal med kollegiet och tjänstefördelning. Det gäller att ha en väloljad organisation kring sig som rektor, som enligt styrdokumenten styr över sin inre organisation, och den största framgångsfaktorn för rektor är att verkligen våga delegera. Med detta system så gynnas även det kollaborativa lärandet och det rimmar mer än väl med både det formativa som det entreprenöriella förhållningssättet. En styrgrupp per organisation bildades senhösten 2011 för att verkligen på ett systematiskt sätt kunna ta sig an och garantera att lärspridandet fortlöper som det skall under denna implementeringsprocess av det formativa och entreprenöriella förhållningssättet inkluderat med en dator per elev satsningen. Till de två styrgrupperna handplockades pedagoger och expeditionspersonal som hade legitimitet i kollegiet samtidigt som de alla brinner för utveckling vilket är en nog så viktigt aspekt i sammanhanget. Alla styrgruppsmedlemmar som är pedagoger i de två styrgrupperna skickas eller har skickats på teacherleader utbildning arrangerat av Göteborgs universitet vilande på Blossings forskning. Mycket av utbildningen baseras på aktionsforskning i sin egen verksamhet vilket gynnar utvecklingen på den lokala enheten. Det första som gjordes med styrgruppen för utvecklingsorganisation som har en representant från respektive arbetslag var att åka och lyssna till Docent Lundahl från Stockolms Universitet, föreläsning, Bedömning för Lärande, i Halmstad i början av december 2011 för att ge gruppen en inblick i hur man arbetar i den formativa skolvärlden. Här under denna heldag så sattes de första fröna och det första stegen togs mot det mål och den vision vi har på Magnarps skola, nämligen att ha ett formativt och entreprenöriellt förhållningssätt etablerat hos all personal i samband med när tekniken i form av en dator per elev sjösätts under hösten 2012.

Efter att läst av och samtalat med styrgruppen för utvecklingsorganisationen så bestämde rektor att knyta Lundahl till sig genom ett föreläsningsbatteri och handpåläggning på all personal på Magnarps skola. Det hela mynnade ut i att Lundahl, som idag är en av skolsveriges mest eftertraktade föreläsare med tanke på avsaknaden av det formativa förhållningssättet i allmänhet och bedömning för lärande i synnerhet, kommer till Magnarps skola minst fyra gånger under de närmaste tolv månaderna.

Vad gällande hur Magnarps skola skall ta sig an det entreprenöriella förhållningssättet som skolan verkligen har organisatoriska förutsättningar för är det som så att Ängelholms kommun har gått med i SKLs EU finansierade satsning som går under arbetsnamnet Entris 2.0 I grund och botten fanns det inte plats för mer än en tredjedel av respektive enhets personal men då många av de andra enheterna i kommunen inte använde sig av sina platser samtidigt som det var ett enormt sug från pedagogerna på Magnarps skola kring det så fick hela kollegiet på Magnarps skola gå denna utbildning som sträcker sig över fyra lärtillfällen under våren 2012. Denna utbildning går man tillsammans med hela sitt arbetslag för att fördjupa kunskaperna och det ger även en möjlighet att hela tiden processa tankar och funderingar med varandra då alla har hört samma saker samtidigt. Ytterligare en kollaborativ lärprocess som är ett ledord i det strategiska tänkande i denna implementeringsprocess.

För att överhuvudtaget ha någon chans att möta de tekniska krav som ställs på pedagogerna i en digitaliserad skolmiljö som en dator per elev innebär så är alla pedagoger inne i slutfasen av sin PIM process. Magnarps skolas lokala mål i denna process är att alla pedagoger senast vecka v 9 2012 minst har nått nivå 3 i PIM. Detta är definitivt ingen garanti för att alla pedagoger är fullt tillfreds med den digitala tekniken men det är ändock en viss start i denna process emot fullgod digital kompetens som kan vara och bland en del uppfattas som mycket svår om inte just den svåraste aspekten att få rätt på bland personalgruppen. Till saken hör också att nivå 3 i PIM är väldigt grundläggande och skall man verkligen nå fram till det omdefinierade lärandet som är målet så motsvarar detta i PIM termer åtminston nivå 4 och 5.

När det politiska beslutet blev taget under hösten 2011 beslutade rektor sig för att all personal på Magnarps skola skall kunna se sig själv i spegeln när väl de digitala verktygen kommer ut på enheten ht-12 och kunna säga till sig själv; vi har verkligen gjort vad vi kunnat för att ligga i fas med digitaliseringen och ska undvika att måluppfyllelsen och utvecklingen av lärandet minskar, tvärtom skall vi ligga så långt fram att det omdefinierade lärandet i en formativ och entreprenöriell digitallärmiljö skall kunna användas direkt. Med detta som en tydlig målbild för hela organisation använde rektor stora delar av resterande del av hösten 2011 till att förkovra sig i så mycket som möjligt vad gällande implementering av en dator per elev. Rektor åkte runt på en mängd olika föreläsningar, inspirationsträffar samt började använda sig av sociala medier såsom exempelvis Twitter för att förkovra sig i det hela och för att både försöka undvika fallgropar samt att kopiera eller för den delen lära sig av framgångsexempel. Föreläsningarna och inspirationsträffarna gav massor med nya tankar och ideer och det kollaborativa lärandet på framförallt microbloggen Twitter har varit och är otroligt lärorikt. Twitter används också i processen med att dela med sig till all personal på Magnarps skola med mycket gott resultat. Personalen ser det, precis som många andra, som ett utvidgat kollegie där det kollaborativa lärandet sprudlar och man delar med sig av allt från tips, föreläsningsanteckningar och erfarenheter till planeringar och tolkningar, alltså jantelagen är som bortblåst och sharing is caring är ett av ledorden vilket är strålande för personalen att förstå när man går in i projektet en dator per elev. Att dela med sig är det mycket det handlar om i den digitala världen och därför måste man nå det omdefinierade lärandet för att utvecklingen inte skall avstanna i kunskapsinhämtandet och lärandet. Vad är då det omdefinerande lärandet kan man kanske undra? Det är den högsta nivå enligt Doktor Puenteduras från Maines universitet, som rektor varit och lyssnat på vid två tillfällen i december och januari som ett led i den tydliga strategin, SAMR modell som består av fyra nivåer. Den lägsta nivån innebär att man endast ställer ut de digitala verktygen och fortsätter som om inget hade hänt. Datorerna blir som dyra skrivmaskiner och lärandet utvecklas inte överhuvudtaget utan går snarare bakåt visar Puenteduras studier. Den två högsta nivåerna i SAMR modellen och där man vill att allt lärande skall befinna sig går under rubriken transformativt lärande. Det omdefinerade lärandet är det högsta och bästa enligt SAMR modellen och det innebär att där används de digitala verktygen till att göra sådant som man absolut inte kunde göra innan med enbart papper och penna samt att man exempelvis skriver blogg, wikis, filmar, använder sig av sociala medier och skype i den allt mer globaliserade världen och använder exempelvis google earth för att besöka platser, och delar med sig mm,mm vilket gör att man hela tiden får ständig feedback, allt i Lundahls Bedömning för lärandes anda samtidigt som det krävs ett entreprenöriellt förhållningssätt i användandet av digitala verktyg. Återigen en sammankoppling av de tre benen i detta skolutvecklingsprojekt. Puenteduras har också upprättat en modell som går under benämningen TPAK och som visar att digitala verktyg, pedagogerna samt synen på lärandet hör ihop.

Ytterligare en strategi är att rektor tillsammans med styrgruppen för utvecklingsorganisationen har satt rejäl fokus på det samlade utvecklingsområdet och håller fast vi detsamma. Vårterminen 2012 inleddes med en kick off för all personal där delar av styrgruppen och tillika medlemar i den efter omständigheterna kraftigt bemannade IKT gruppen tillsammans med rektor satte in all personal i visionen, vilka strategier som kommer till att användas, SAMR och TPAK samt bland annat the flipped classroom. I samma vecka åkte styrgruppen för utvecklingsorganisationen på världens största IKT mässa i London för att förkovra sig och hämta ännu mer inspiration. Styrgruppsmedlemmarna fungerar som och har som uppdrag att agera som lärspridare av all nyvunnen kunskap och det fick de verkligen på London resan där de bland annat lyssnade på Puentedura och annat mycket kunnigt folk ifrån branschen. Veckan därpå besökte inspiratören och livsnjutaren Micke Gunnarsson Magnarps skola för att inspirera både elever och personal i processen vilket han verkligen lyckades med. Micke kommer att besöka Magnarps skola ytterligare en gång under senvåren 2012 då han även kommer till att prata inför vårdnadshavare. I slutet av februari kommer Lundahl för första gången av fyra till Magnarps skola samt Entris 2.0 fortlöper under våren. Till detta så är varje måndagseftermiddag på konferenstid tillägnad en pusselbit i processen och det är gjort och görs tydliga sammanhangsmarkeringar vad gällande dessa träffar samtidigt som det även är krav på någon form av leverans från de olika lagen, exempelvis minnesanteckningar eller för den delen reflektioner. Ett exempel kan tas från en måndagsträff under februari där det hela inleddes med att skriva på digitala post it lappar i programmet corkboard istället för på det mer konventionella sättet. På slutet skulle respektive medarbetare under 30 sekunder filma sig själv och sin reflektion om hur mötet varit och så med valfritt digitalt verktyg för att sedan lägga ut filmen i ett särskilt rum på lärplattformen Fronter. Kanske inte så mycket att orda om kan man tycka men vilken genomslagskraft dessa två enkla saker hade på personalen. Alltså ytterligare en strategi för att få alla med på tåget och påvisa att alla kan om de vill. Under onsdagarna kan man som personal välja att avstå från den obligatoriska friskvården på betald arbetstid som finns på Magnarps skola för att fördjupa sina kunskaper i den digitala världen centralt inne på IT resursen Rikt i Ängelholm. Här finns allt från Smartboardskurser till hjälp med PIM och office kurser. I Ängelholm skall man också under våren 2012 centralt anordna ett så kallat teach meet som går ut på att pedagoger under speciella former träffas och delar med sig av sina digitala erfarenheter, antingen genom att tala i talarstolen eller i minglet. Under senvåren kommer Ängelholms kommun centralt även arrangera inspirationsföreläsningar med bland annat konkreta pedagogiska tips och idéer.

Styrgruppen för utvecklingsorganisationen kommer även under våren 2012 att åka till Uppsala för att förkovra sig på mässan Framtidens läromedel som ytterligare ett steg i denna process. Någon eller några i gruppen kommer även att åka till Stockholm på teknik och pedagogik mässan SETT som är en nyinrättad skandinavisk variant på den stora BETT mässan. Under februari har förövrigt hela Magnarps skolas lågstadie personal varit på studiebesök i Ystad för att lära sig och inspireras av skolorna där som ligger mycket långt fram i att skriva sig till läsning efter Arne Tragetons metoder.

Analys och slutsatser

Skolutvecklingsprojektet har som sagt redan startat och kommer till att pågå under de kommande tre läsåren. De strategier som nämnts är de som redan är insatta eller planerade men det är viktigt att påpeka att det inte tar slut där utan det systematiska utvecklingsarbetet kommer till att fortsätta under dessa tre läsår i ungefär samma form och intensitet. Hur det hela kommer till att se ut i detalj är inte klart då man aldrig riktigt vet hur det hela kommer till att tas emot och hur utvecklingen fortlöper utan det är här styrgruppen för utvecklingsorganisationen kommer in och är av yttersta vikt. Att hela tiden under processen läsa av personalen genom öppna och tydliga dialoger i de pedagogiska samtalen samtidigt som man som rektor kan göra omtag i processen om situationen så kräver. Under varje temin har rektor även personliga samtal som kan ses som individuella temperaturtagningar i processen samt coachande samtal. Det hela är som i många likartade processer en fråga om att visa uthållighet, tydlighet och engagemang i sitt ledarskap.

Nyckeln i denna skolutvecklingsprocess är att få med sig de pedagoger som kanske inte initialt direkt brinner för denna nydaning vad gällande digitaliseringen men då processen även innehåller både ett förbättrat formativt och entreprenöriellt förhållningssätt, vilka är starkt rekommenderade i den senaste forskningen samtidigt som de båda lyfts i styrdokumenten, gör att all personal måste ta sig till sig denna förbättringsprocess på ett mer officiellt sätt om man säger så. Höög & Johansson (2010) styrker detta resonemang.

Detta är och kommer fortsatt till att vara ett fantastiskt inspirerande skolutvecklingsprojekt som alla kommer till att ha otroligt mycket nytta av, framförallt eleverna som äntligen kan få den undervisning som de alla är berättigade till. För att den digitaliserade, formativa och entreprenöriella utbildningen verkligen skall vara till elevernas nytta så gäller det som sagt att all personal verkligen fortbildas på alla sätt och vis och tar till sig det hela, annars finns det en enorm risk, vilket är evidensbaserat från de kommuner som gett sig in i en dator per elev sedan tidigare, att måluppfyllelsen och utvecklingen av lärandet minskar och det får inte ske.

Slutligen är det som så att det är alltid pedagogens yrkesskicklighet som har störst betydelse för den enskilda eleven och med rätt och bra fortbildning för pedagogerna påbörjad i god tid innan de digitala verktygen sätts ut så kommer det eleverna till nytta i en digitaliserad, formativ och entreprenöriell skola, alltså resan mot den omdefinierade skolan!

Referenslista

Bebell, D (2005). Technology promoting student excellence: An investigation of the first year of 1:1 computing in New Hampshire middle schools.

Bebell, D. & Kay, R (2010). One to One Computing: A Summary of the Quantitative Results from Berkshire Wireless Learning Initiative Journal of Technology, Learning and Assessment

Hattie, J. (2009). Visible Learning. London: Routledge.

Hoy, W. K & Miskel, C. G (2007). Educational administration: Theory, Research and Pratice. London: McGraw-Hill Higher Education.

Höög, J. & Johansson, O. (2010). Struktur, Kultur, Ledarskap: förutsättningar för framgångsrika skolor. Lund: Studentlitteratur.

Larsson, P. & Löwstedt, J. (2011). Strategier och förändringsmyter. Ett organiseringsperspektiv på skolutveckling och lärares arbete. Lund: Studentlitteratur.

Lgr 11. Läroplan för grundskolan, förskoleklassen och fritidshemmet 2011. Stockholm: Skolverket.

Rektorsprogrammet. Den statliga befattningsutbildningen för rektorer. Stockholm: Skolverket.

Skolverkets lägesbedömning 2011 del 2. Stockholm: Skolverket.

Utbildningsdepartementet. (2010) Skollagen – för kunskap, valfrihet och trygghet 2010:800. Stockholm: Utbildningsdepartementet.

Lämna en kommentar

En lärares dagbok

En vanlig fredag tillsammans med 26 stycken tredjekladdare! 26 stycken lånade ungar, höjdpunkten på hela veckan. Varje fredag är de mina skolbarn! Jag älskar de stunderna!

Fredag den 11 april

Jag vaknade 1,5 h innan klockan skulle väcka mig. Jag vaknade dessutom hemma hos min frökenbästis Marianne. Fantastiska fantastiska Marianne som arbetar sin sista termin som lärare, kanske. Jag fortsätter hoppas att hon vill mer, svensk skola skulle få ett stort sår om hon valde att göra annat. Hon var min första kollega på min första riktiga lärartjänst. Vi delade en årskurs 5. Det var tider det! Som jag lärde mig! Alla borde få en egen Marianne när man kommer ut från lärarhögskolan. Man behöver liksom det! Bara mina känslor och tankar kring det skulle kunna bli många många inlägg.

Men nu vaknade jag i alla fall på andra våningen i ett hus som ännu sov, regnet smattrade mot rutan och jag hade tystnaden som sällskap när jag kunde ligga och fnula lite extra på vad dagen hade i sitt sköte. 26 fantastiska ungar. Krävande, kreativa, nyfikna och helt fantastiska ungar. Sist vi såg var hade vi en Skypedag. Vi skrattar mycket och vi pratar mycket! Det är viktigt att prata om saker.

Tillsammans klurade vi på det skrivna ordet i t.ex. chatten på Skype eller liknande, att det kan vara svår att förstå, att nyanser av språket lätt försvinner och att man då måste vara extra tydlig och varlig med varandra. Vi pratade om många saker och vi provade hur vi förmedlar saker på olika sätt med utgångspunkt i vår Skype-lek.

Säga eller försöka säga samma sak på olika sätt. Med skrivna ord, med talade ord utan bild, med skrivna ord och med bild men utan ljud… ja ni fattar. Vi hade en viktig stund, en rolig viktig stund.

Tillsammans spelade vi roll. Något annat tänker jag aldrig syssla med i skolan.

Och nu var det dags att få vara tillsammans igen. I bilen på väg till jobbet så ringde en kollega till mig, och låtsades att han var en telefonförsäljare som ville sälja en någon superklipp till mig. Han gjorde det riktigt duktigt och tack och lov att jag inte kände mig stressad, utan lyssnade och var vänlig och sa att jag inte var intresserad men tackade för erbjudandet. När han ändå fortsatte ihärdigt och erbjöd mig en tvålkopp och ett parasoll om jag tackade ja, kunde jag plötsligt inte sluta skratta och sa att jag verkligen verkligen hoppades att det var ett skämt. (Fast i ärlighets namn trodde jag att det var ett riktigt säljsamtal)

Att starta dagen med skratt är nyttigare än havregrynsgröt!

Svicha vidare med skratt i magen för att landa på skolan. Klarade av det obligatoriska och viktiga morgonmötet i personalrummet och fick äntligen gå in till mina kära skolbarn. Med mig hade jag min omarbetade morgonplan och 10 st iPads. Från början hade jag en plan att vi skulle prova på att göra stopmotionfilmer om känslor. Men morgonfnulandet satte fast på något annat och den känslan som brukar infinna sig när jag verkligen tar mig tid litar jag på.

Morgonens telefonincident inledde fredagen även i klassrummet. Jag berättade vad som hade hänt och sagts och det blev ett bra morgonprat om att det är viktigt att uppföra sig, att vara trevlig, att respektera ett nej, att respektera en människa och hur trevligt det är med goda vänner och skratt.

Där kom vi in på min dagsplan.

Dagens arbete gick ut på att i grupp eller enskilt skapa ett serieblad innehållande en känsla. Jag visade serierutorna jag gjort på eleverna efter förra dagen vi var tillsammans.

Jag lät bli att bestämma hur eller med vem de skulle jobba utan vi pratade istället om fördelar nackdelar med att antingen läraren bestämmer eller de själva bestämmer. De är så kloka att hela mitt hjärta bultar av kärlek till livet när de klurar och får tid att klura över saker.

Tillsammans med minst en klasskompis fick de instruktionen:

  • Vilka känslor vill du/ni vill visa? Skriv ner dem och fundera på varför ni valt dem.
  • Gestalta lika många känslor som ni har deltagare i arbetsgruppen.
  • Fundera på hur man bäst visar de känslorna ni valt. Syns alla känslor lika bra? Om inte, hur löser vi det på ett fotografi?
  • Fotografera så många foton som visar era valda känslor ni vill. Turas om att vara fotograf och modell.

10 grupper blev det (så inga mobiltelefoner eller datorer behövdes) och den iver som allt bara sattes igång slutar aldrig att förvåna och faschinera mig.

Barnen fotade och jag kunde gå runt och prata om vad de valt och hur de tänkte och hjälpa till om det behövdes.

Efter en dryg halvtimme var de tillbaka i klassrummet. Medan de åt frukt visade jag en StopMotionfilm jag gjort om kärlek och vi bestämde att det var något vi absolut skulle göra nästa fredag. För spännande var det, också!

Sen var det rast, under protest, för får man så stannar man gärna kvar i klassrummet och fortsätter.

Får vi komma in nu? Får vi börja fast det inte är invisslat? Kan vi inte börja nu?

Till alla var på plats fick de jobba lite på Nomp.se och när väl alla var inne så visade jag hastigt appen ComicBook på Smartboarden. En visning på max 2 minuter. Sen fick de tillsammans med sina arbetskamrater: ”göra minst en seriesida per känsla”

Herre jädrans vad det gjordes serier. Klockrena, helt fantastiskt fina känslo-serier. Bland annat.🙂

”Snälla får vi fortsätta? jag har gjort om olika känslor nu, jag skulle vilja göra en serie om mig själv, får jag det? Får jag gå och se om någon annan vill vara med? Får jag gå till Eva i slöjden, jag skulle vilja att hon är alltid så glad. Jag har gjort en egen serie om Kotten kolla här. (du ska få se den Andreas, den är ursnygg) Jag skulle vilja visa förskoleklassbarnen om de kan se vilken känsla jag gjort, får jag det?

Och så fortsatte det fram tills det var dags att gå till matsalen och efter matsalen ända tills dagen tog slut.

Jag kan knappt förstå, att mitt i det där får jag lov att vara med.. Jag är så uppriktigt och innerligt tacksam för att jag får det. Tänk att det kan finnas ett jobb som går ut på att tillsammans med andra människor får utforska världen. (hahah när man talar om trollen, nu när jag skrev det här så plingade det till och en elev skriver på Skype, tio i nio en lördag! Magi!)

 

En hel skoldag har vi arbetat med känslor, tekniken vi använt till vår hjälp är inte i fokus, men den hjälper oss att nå till platser vi annars haft svårt att ta oss till.

Jag känner en sådan otrolig faschination över vad tekniken hjälper oss att uppnå. Alla kan! Mina stökskruttar som inte varken vill eller kan vid andra stunder kan få lov att glänsa. Att de annars tystare eller lite genomskinligare barnen får lov att spraka och briljera. Att det kan dela och visa och växa och lyckas. Och en lördag när klockan är kväll så vill de titta på det de gjort.
Tekniken hjälper oss att riva väggar och bygga upp fantastiska platser. Tillsammans konstruerar vi världen vi vill vara en del av.
Vi lär oss massor med saker och det är roligt att få vara i skolan. Allt annat vore galenskap. Vem vill vara på en plats så många timmar varje dag och inte tycka det är meningsfullt eller roligt. Jag tänker inte vara med då i alla fall.

Tur att det ligger i mina händer att göra det till bra dagar! För alla!

Jag har världens bästa jobb, jag är lärare…

Gullegull/ Benita

4 kommentarer

Tankar en lördagsmorgon…

Några saker jag måste få ur mig. Inga kioskvältarinsikter, men i min verklighet superduperviktiga!

ETT:
Mässor och konferenser som heter Framtidens lärande eller liknande och som vänder sig till oss som befinner oss i skolan på olika sätt är oftast jättebra. En mötesplats, en kollaborativ yta, ett ställe för tankeutbyte eller nätverkande. Men namnen är missvisande! Och fingervisande på många av våra tankeknutar.

Det är inte framtid som behandlas och processas. Det är ytterst en verklighet här och nu! En riktigt viktigt nutid!

Jag hoppar vidare. Jag blir så lätt så där ocharmigt babblande😉

TVÅ:
Precis lika muppigt kan jag tycka att det är att prata i termer som ”ny teknik”. Eller det klart det utvecklas och kommer ny teknik hela tiden. Halleluja och tack och lov för det säger nörden i mig!
Men att arbeta med radio borde inte klassas som nåt nytt. Gjorde man den första radiosändningen i början av 1900 tro? Och datorer har funnit sen halvlek i alla fall.
Och även om Internet inte blev en fluga är det i alla fall så där ett halv liv jag har ”surfar”, hängt och möts på nätet eller spelat datorspel.

Nåt som jag gjort i 14 dar börjar kännas o-nytt.

Sen har vi olika skalor och gör saker olika mycket och olika bra. Det är det fantastiska att vi inte är likadana utan kan fylla på med olika saker. Det här är inte menat som att raljera på något sätt, det är en ytterst seriös reflexion (det är nu det blir förvirrande om man lägger till en smiley va? ;))

Jag tror vi nog aktivt måste reflektera över att: För våra ungar så är det HELA livet det nya varit onytt.

En TRE:dje tanke som måste lämna kroppen kommer nu:

Jag har lyxen att i min tjänst möta väldigt många lärare, fler än bara kollegorna på min ”egen” skola. Och jag möter dem oftast i sammanhang där det handlar om kompetenshöjning inom IKT. Fast jag tror reflexionen kan appliceras på alla stunder hela tiden som handlar om lärare och undervisning. Eller i alla fall på alldeles för många stunder, på alldeles för många kloka, fantastiska, kompetenta kollegor.

Och egentligen kanske det är två olika saker. Så det får bli en A & B-del då:)

Så här; jag möter alldeles alldeles för många kollegor som har jobbat ett långt liv, gjort fantastiska saker och spelat roll för så ofantligt många barn som vuxit upp och blivit en del av allt det vi befinner oss i, som plötsligt känner sig värdelösa. Som kanske jobbar sina sista år med känslan i magen av att inte kunna utföra sitt uppdrag på ett bra sätt utan tvärt om kanske tvingas sluta med fanan på halvstång fast det borde bara fyrverkerier och bubbel och lycka, efter som det mer står i relation till det man presterat och är en del av.

När man känner att man drunknar av digital dokumentation och ITanvändning är det inte är så svårt att förstå att känslan av att ”inget av det jag gjort är längre bra” och det är urtok! För jädrans vad mycket bra grejer vi gör i skolan, det ska vi fortsätta med. Men vi måste göra andra saker på andra sätt och arbeta med andra frågor eftersom det som sker utanför fönstret inte ser likadant ut och det som händer i kropparna som finns innanför väggarna heller inte är fulla av samma funderingar och förhållningar.

Jag möter lärarkollegor som gråter, ligger sömnlösa, våndas och har ont i magen över den digitaliseringen som sker i deras och våran skolverklighet.

Det betyder inte att det är valbart, vi kan inte bromsa det skenande tåget med alla det fantastiska saker det innehåller. MEN vi borde fasiken ta oss i kragen lite mer och vara ödmjuka inför vår och andras okunskap och att hjälpas åt måste vi väl kunna göra. Alla kan inte vara bärare av allt, samtidigt eller lika fort.

Att känna att man är bra är strävanstillståndet för oss alla. Hoppas jag!

Jag är skitbra på vissa saker, och andra har sina styrkor på andra ställen. Jag önskar att skolan skulle rymma lite mer flexibilitet. Och det gör den väl, egentligen, om det ryms i oss. Vi är ju skolan! Vi som finns i den.

Den andra delen som möjligtvis hänger ihop med ovan babbel, men bara är ihopsatt med osynliga tentakler och nog kommer någon annanstans ifrån handlar om stolthet, yrkesstolthet och känslan av att vara riktigt bra på det man pysslar med.

Jag hör väldigt sällan någon som säger: Det här är jag riktigt bra på. Jag är en alldeles fantastisk duktig pedagog! Jag är asgrym på att förklara och inspirera!
Jag hör inte alls så ofta som jag önskar någon som säger; ”ja men välkommen in i mitt klassrum och se hur jag gör. Sen kanske vi kan titta hos dig och så lär vi oss tillsammans”. Jag ser oftare stängda dörrar.

Jag tänker att det är orimligt att någon är bäst eller riktigt bra på allt (eller tycker man att man är det så tänker jag: ett gigantiskt grattis! Eller jobba lite på din självinsikt;)). Jag tänker att något av det man sysslar med varje dag borde vara det man både tycker mest om i hela världen och är supervass på. Det andra måste vi hjälpas åt med!

Jag är lärare, jag är sjukt stolt över att vara det, jag är jättebra på att vara det! Jag spelar roll, på ett bra sätt!
Sen finns det saker jag behöver öva på och lära mig. Så då gör jag det oxå.
Samtidigt som jag är stolt, bra och glad!


Gullegull/ Benita (@Bsomibenita)

Lämna en kommentar

Temperaturtagning i implementeringsprocessen mot den omdefinierade skolan

Förutom att solen skiner, fåglarna kvittrar och våren gör tappra försök att verkligen etablera sig så får man även belägg för att vi är inne i månadsskiftet februari-mars när man tittar i sin kalender i något av sina digitala verktyg.

Någon gång under hösten kommer datorerna ut till alla elever i årskurs 1, 4 och 7 i Ängelholms kommun. I skrivande stund vet vi inte när datorerna kommer utan de kan komma…

…När man desperat försöker grilla varje kväll för att; ”det har vi gjort i flera månader nu” (augusti)

…När sommarvärmen och solbrännan man fått successivt börja försvinna (september)

…När stormarna börjar ta i och regnet blir allt mer kutym (oktober)

…När den första frosten slår till (november)

Det hela handlar om upphandling och den som lever får se. Det som är av yttersta vikt, enligt mitt sätt att se det hela på, är att processen innan datorerna kommer ut i skrivande stund måste gå på fullvarv! Vi skall alla kunna se oss själv i spegeln när väl datorerna når eleverna någon gång under hösten 2012 utan att skämmas för vår egen spegelbild. Då skall det, som alla våra elever har rätt till enligt alla styrdokument, finnas en kunskapssyn som innehåller ett omdefinierat lärande vilket kommer att ta skolorna och förskolorna i Ängelholms kommun till ytterligare högre nivåer på alla plan framöver. Förvaltningen har en strålande plan centralt för hur det hela kommer till att gå till men då det finns många enheter inom kommunen och undertecknad endast har full insyn på en av dem så kommer resterande del av detta blogginlägg enbart handla om temperaturtagningen i implementeringsprocessen på Magnarps skola.

Vad har skett sedan terminsstart på Magnarps skola? Nedan följer ett axplock

9/1 Kick off med all personal där visionen presenterades och sedan skrapades det på ytan vad gällande exempelvis SAMR modellen, TPACK, Flipped Classroom samt ett formativt och entreprenöriellt förhållningssätt.

11-13/1 Styrgruppen för utvecklingsorganisationens medlemmar (fem stycken på ett kollegie bestående av 23) reste till London och besökte BETT mässan och många av de fantastiska seminarium som erbjöds där.

16/1 All personal fick gemensamt samla sina intryck från kick offen samt att de fick en mycket detaljerad information om BETT resan av lärspridarna i styrgruppen för utvecklingsorganisationen.

18/1 Inspiratören, livsnjutaren, människoälskaren, grundaren av bla Barnatro och Fredsuppdraget mm, mm, mm, mm Micke Gunnarsson föreläste och inspirerade först eleverna och sedan all personal på ett helt magnifikt sätt. En av många favoriter som Micke levererade måste jag lyfta här och det är när Micke drar en jämförelse med att man inte bryter för kvällsmat när man spelar i en fotbollsmatch på kvällen – varför skall man då bryta för kvällsmat när man i exempelvis WoW står inför en viktig uppgift med massor av personer online från hela världen i det kollaborativa lärandet?

23/1 En sammanhangsmarkering gjordes på Gunnarssons inspirationsföreläsning med mycket gott resultat

6/2 Arbetsplatsträffen denna dag inleddes med att personalen ombads att ta med ett digitalt verktyg (som om det inte vore naturligt för det har man 2012 väl alltid med sig?). Träffen inleddes med att alla fick digitalt på Corkboard skriva ner sina förväntningar på träffen som hade föregåtts av att filmer mm lagts ut veckan innan, allt i en the Flipped Classroom anda. Huvudrubriken för träffen var det omdefinierade lärandet och Puenteduras SAMR modell. Efter att i grupper om tre haft väldigt bra samtal där alla skulle definiera de fyra stegen konkret avslutades dagen med att allas reflektioner skulle filmas kort (30 sek) med sina medhavda digitala verktyg för att sedan läggas in i en speciell mapp på lärplattformen Fronter. Rent spontant så blev resultatet av denna träff både under och efter helt strålande!

10/2 På denna veckas fredagsmorgonmöte (som Magnarps skola förövrigt har varje vecka, allt för det kollaborativa lärandet och det entreprenöriella förhållningssättet mm, mm) visades det som en av punkterna upp de reflektionsfilmer som gjordes på måndagens träff. Självfallet med glada tillrop och en tillsammanskänsla av att vi verkligen är på gång!

13/2 All personal påbörjade sin utbildning (som består av fyra tillfällen under våren) mot det lagstadgade entreprenöriella förhållningssättet genom Entris 2.0

28/2 Docent Christian Lundahl, Stockholms Universitet, gjorde ett av sin åtminstone fyra besök på Magnarps skola. Under fyra timmar föreläste han om Bedömning för Lärande och han gjorde det på ett magnifikt sätt! Vilken grej! Precis vad som verkligen behövs i hela denna process-alltså en omdefinerad syn på lärandet för personalen. Viktigt att nu framöver göra sammanhangsmarkeringar för personalen (vilket tydligt sker nästa vecka) så att de verkligen kan ta sig an detta som är nyckeln till allt! Kul att även två andra skolor (Villan o Södra Utmarken) kom och lyssnade på Lundahl. Sharing is caring!

Det är där vi i skrivande stund (120303) står idag.

Hittills har det gått helt enligt plan men det gäller att hela tiden känna av, vara engagerad samt hålla ögon och öron öppna så att kursen hålls.

Vilken resa vi är inne i!

Kort sammanfattat framöver så förutom att både Lundahl och Gunnarsson kommer till Magnarp igen innan sommaren så är det viktigt att det interna arbetet verkligen fortsätter att hålla den kvalitet som det hittills har gjort. En garant för detta är att styrgruppen för utvecklingsorganisationen träffas en gång per vecka i bl.a. sk farthållarmöten (förövrigt skall denna grupp även till Uppsala i mars på Framtiden Läromedel). Det systematiska kvalitetsarbetet fortskrider således men det gäller som ledare att vara lyhörd, engagerad och uthållig i processen mot det omdefinierade lärandet som alla elever har rätt till!

Förövrigt så…

…är det ytterst enerverande att SETT mässan krockar med min examen på det statliga rektorsprogrammet (hur långt har forskningen nått med kloning? Dolly?;-))

…är Magnarps skolas internationaliseringsprojekt med vänskolan Little Lamb School kommit ytterligare en bra bit på väg. Nästa vecka är det träff för oss med Lunds Universitet-spännande!

…är Magnarps skolas friskvård för personalen på arbetstid äntligen uppmärksammat utanför femtioskyltarna. Reportage kommer att göras under nästa veckas friskvårdspass. Finns att läsa snart i en tidning nära dig;-)

…stundar de sk vårsamtalen mellan mig som rektor och mina medarbetare. Alltid fantastiska dialoger samtidigt som vi i ett tillsammansperspektiv driver Magnarps skola framåt!

…går tiden fort när man har roligt! Det är inte direkt många dagar kvar tills man kan höra ”Den blomstertid….”

…hör bedömning för lärande, det entreprenöriella lärandet och satsningen en dator per elev ihop! Det hela blir ett omdefinierat lärande – allt för elevens bästa och för att denna skall kunna möta framtiden! Jag anser att jag inte kan vara tydligare i denna mission! Det är och kommer fortsatt till att vara ett tydligt mantra de kommande åren!

…gäller det nu för varje individ att VERKLIGEN ta sig an det som ges och INTE fortsätta bakom stängda dörrar som om inget hade hänt! Upp till rektor att se till att detta efterlevs!

…måste jag framhålla att Twitter, FB och blogg samt andra digitala medier har en stor del i att Magnarps skola står där man står idag. Många av personalen är på tåget och har förstått det magnifika i det kollaborativa lärandet-nu är det endast resterande kvar!

Fredrik Andersson

1 kommentar

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.