Arkiv för februari, 2012

Vad vill du bli när du blir stor?

När jag gick i första klass, då för länge sen när man fortfarande trodde att man skulle bli en sak när man blir stor, (Jag älskar Micke Gunnarssons prat kring det; ”Du är redan allt…”) så fick jag och mina klasskompisar frågan av fröken jag inte längre minns namnet på: ”Vad vill du bli när du blir stor?

En liten enkel fråga att sätta tänderna i som 7 åring. Jag minns att klasskompisarna ville bli Rockstjärnor, flygvärdinnor, hårfrisörskor eller liknande. När jag själv tittar i min lilla skrynkliga skrivbok med hyfsat stiligt formade bokstäver står det att jag vill: Åka rullstol, ha glasögon och ha en godiskiosk.

Det var nog det mest exotiska jag i min lilla barnkropp hemma på gården i Gävle kunde komma på. Det kan vara en efterkonstruktion, men jag kan ju verkligen se det fiffiga. Jag kan fortfarande verkligen se det fiffiga. Allt gott nära, man kan bekvämt rulla fram och tillbaka och glasögon, det var en vuxensymbol minsann. 🙂 Mitt liv var klart och utstakat. Hepp!

Så, vad vill du bli när du blir stor?

Jag vill gärna bli älskad och omtyckt för den jag är.

Jag vill bli sedd och bekräftad för den jag är och för det jag gör. Men jag vill känna att jag duger alla stunder alldeles i mig själv

Jag vill gärna bli omhandtagen när jag inte reder allt själv.

Sen vill jag i mage och hjärta känna mer lycka än sorg, mer skratt än gråt, mer nyfikenhet, mer upptäckslust, mer känsla av att klara av än att vackla i känslan kring min egen förmåga.

Jag vill finnas i ett sammanhang där jag spelar roll, på ett bra sätt! Då som nu!

Jag har världens bästa och viktigaste jobb! Jag vill fortstätta ”BLI” en lärande lärare!

1 kommentar

Om Guldhjärtegalan fanns, skulle jag ha en storutdelning idag!

Jag är en otålig av naturen, jag vill NU eller igår och det gör att jag ibland suckar och pustar när det känns som om saker inte händer, eller inte händer tillräcklligt fort. Då säger min kära chef att jag måste minnas att det är en tålamodstävling, som vi alltid måste vinna 🙂

Och visst är det så, Rom byggdes inte på en dag.

Men det är inte det jag tänkte dela, utan jag skulle vilja dela den ofantliga glädjen när man plötsligt bara märker att man befinner sig mitt i ett kreativt myller och det bubblar och pyr av en massa fantastiska små och stora projekt med små och stora ungar och deras fantastiska lärare. 

På min skola händer det MASSOR just nu! Magnarps skola rockar!

Klassen som var först ut med egna datorer på vår skola är en åk 3:a. Det som sker i det klassrummet gör mig gråtfärdig, av lycka.

Fantastiska fantastiska Annica, som låter glädjen att lära få spira som hon gör, är min idol! 25 elever med egna datorer har blommat och de levererar för fulla muggar kan man säga. De skapar instruktionsfilmer, använder alla möjliga kreativa verktyg för digitalt berättande, de bemästrar vår lärplattform Fronter på ett sätt så de borde hålla lektioner för andra lärare. De hjälper varandra, de hjälper oss vuxna, de löser bekymmer som uppstår och plötsligt har de kommit till den punkten där man säger: Åh nej, måste vi sluta redan? De knackar på dörren 20 minuter innan skolan börjar och säger saker; är det okej att komma in och börja redan nu, fast jag inte vill spela utan skriva på min saga eller jobba med min film istället?

Vår specialpedagog säger att hon inte på 10 år sett såna markanta skillnader i läsförståelse och läshastighetstest och andra språkliga test hon utför. En rätt använd dator är ett fantastiskt verktyg, så är det bara. AMEN på det!
Tack för de fantastiska skrivprojekt du gör med barnen Bitte B. Hoppas vi kan göra saker tillsammans alldeles strax!

Men övriga klasser och stadier händer det oxå underverk. Glädjen och kreativiteten i förskoleklass, där de arbetar med sina datorer och sin Smartboard är ju alldeles fantastisk. Glada nyfikna barn som både vill och kan! Inget är omöjligt och man har som pedagog kastat Jante långt åt skogen och vågar vara mitt i det som stundtals känns både läskigt och okänt! Mot oändligheten och vidare!
❤ Birgitta & Bitte, jag är så stolt över er! Verkligen!

Det är ju alltid en fara att börja nämna namn, för man glömmer så lätt att nämna någon. Det är inte min mening, jag bara kände att jämnt utsmetat beröm inte alltid är bra. Inte idag i alla fall!

I går var det Smartboardkurs på RIKT-Ängelholm (Resurs IKT-Ängelholm, som i sig skulle kunna få en hyllningssång, kompetentare (okej, mer kompetenta ;)) människor än Per Pennegård och Stig Hasselgård har jag sällan mött) väl där var 3 av 16 kursdeltagare mina kollegor. Tack Annika, Lena och Bitte B att ni kom. Jag är säker på att det formligen kommer välla ut en massa digital kreativitet över hela stadiet. Lyxigt är det minsann. Tack för ni var med!

På Mellanstadiet är det reklamfilmsprojekt och pedagogiska instruktionsfilmer som spelas in/ska spelas in. Susanne och Lotte jobbar hårt och strax startar vi igång ett större filmprojekt tillsammans med Brittis. Det ser jag fram emot mycket!
Jag håller tummarna för att man drar i gång och vidareutvecklar Sverigeresan via Fronter. (Hör du det Susanne ;)) Eller andra digitala resor nu när vi inte fysiskt kan åka vart vi vill. Det finns så mycket bra och roligt att göra! 🙂 Hejja Hejja!

På högstadiet blev jag mycket glatt överraskat när jag såg hur Stefan i SO’n arbetat med olika sorters Forum i undervisningen. Tjoho ända in i magen kändes det när jag fick syn på det! Att se eleverna ta ställning i olika frågor och svaren från kamrater på deras åsikter var verkligen verkligen proffsigt gjort! Ett sannerligen gott exempel! (som jag hoppas att du delar på lill-TeachMeet) Mer sånt! Och mer spel och mer allt som du är så bra på!

Och Per W’s mattelektioner som igår gjorde min dag. Han har spelat in lektionsgenomgångarna på Smartboarden med tal och skrift där han går igenom är helt helt strålande. Spara som filmfiler, lägga ut till eleverna för repetition eller om man missat lektionen.  Inget extra jobb utan det skapas där och då! Magiskt för att använda ett Fredrikuttryck! 🙂 (Du gör Stefan sällskap på lill-TeachMeet, så klart)

Jag har säkert glömt något mitt i mitt lyckorus!  Och allt vet jag inte ens om. Det händer massor hela tiden, jag ska minnas det vid nästa lilla platå. De där pausplatserna behövs ju oxå! 🙂 Det är något jag övar mig på att minnas:)

Tack för att jag får vara en del av det här och få uppleva resan med er kära kollegor och barn på Magnarps skola!

1 kommentar