En lärares dagbok

En vanlig fredag tillsammans med 26 stycken tredjekladdare! 26 stycken lånade ungar, höjdpunkten på hela veckan. Varje fredag är de mina skolbarn! Jag älskar de stunderna!

Fredag den 11 april

Jag vaknade 1,5 h innan klockan skulle väcka mig. Jag vaknade dessutom hemma hos min frökenbästis Marianne. Fantastiska fantastiska Marianne som arbetar sin sista termin som lärare, kanske. Jag fortsätter hoppas att hon vill mer, svensk skola skulle få ett stort sår om hon valde att göra annat. Hon var min första kollega på min första riktiga lärartjänst. Vi delade en årskurs 5. Det var tider det! Som jag lärde mig! Alla borde få en egen Marianne när man kommer ut från lärarhögskolan. Man behöver liksom det! Bara mina känslor och tankar kring det skulle kunna bli många många inlägg.

Men nu vaknade jag i alla fall på andra våningen i ett hus som ännu sov, regnet smattrade mot rutan och jag hade tystnaden som sällskap när jag kunde ligga och fnula lite extra på vad dagen hade i sitt sköte. 26 fantastiska ungar. Krävande, kreativa, nyfikna och helt fantastiska ungar. Sist vi såg var hade vi en Skypedag. Vi skrattar mycket och vi pratar mycket! Det är viktigt att prata om saker.

Tillsammans klurade vi på det skrivna ordet i t.ex. chatten på Skype eller liknande, att det kan vara svår att förstå, att nyanser av språket lätt försvinner och att man då måste vara extra tydlig och varlig med varandra. Vi pratade om många saker och vi provade hur vi förmedlar saker på olika sätt med utgångspunkt i vår Skype-lek.

Säga eller försöka säga samma sak på olika sätt. Med skrivna ord, med talade ord utan bild, med skrivna ord och med bild men utan ljud… ja ni fattar. Vi hade en viktig stund, en rolig viktig stund.

Tillsammans spelade vi roll. Något annat tänker jag aldrig syssla med i skolan.

Och nu var det dags att få vara tillsammans igen. I bilen på väg till jobbet så ringde en kollega till mig, och låtsades att han var en telefonförsäljare som ville sälja en någon superklipp till mig. Han gjorde det riktigt duktigt och tack och lov att jag inte kände mig stressad, utan lyssnade och var vänlig och sa att jag inte var intresserad men tackade för erbjudandet. När han ändå fortsatte ihärdigt och erbjöd mig en tvålkopp och ett parasoll om jag tackade ja, kunde jag plötsligt inte sluta skratta och sa att jag verkligen verkligen hoppades att det var ett skämt. (Fast i ärlighets namn trodde jag att det var ett riktigt säljsamtal)

Att starta dagen med skratt är nyttigare än havregrynsgröt!

Svicha vidare med skratt i magen för att landa på skolan. Klarade av det obligatoriska och viktiga morgonmötet i personalrummet och fick äntligen gå in till mina kära skolbarn. Med mig hade jag min omarbetade morgonplan och 10 st iPads. Från början hade jag en plan att vi skulle prova på att göra stopmotionfilmer om känslor. Men morgonfnulandet satte fast på något annat och den känslan som brukar infinna sig när jag verkligen tar mig tid litar jag på.

Morgonens telefonincident inledde fredagen även i klassrummet. Jag berättade vad som hade hänt och sagts och det blev ett bra morgonprat om att det är viktigt att uppföra sig, att vara trevlig, att respektera ett nej, att respektera en människa och hur trevligt det är med goda vänner och skratt.

Där kom vi in på min dagsplan.

Dagens arbete gick ut på att i grupp eller enskilt skapa ett serieblad innehållande en känsla. Jag visade serierutorna jag gjort på eleverna efter förra dagen vi var tillsammans.

Jag lät bli att bestämma hur eller med vem de skulle jobba utan vi pratade istället om fördelar nackdelar med att antingen läraren bestämmer eller de själva bestämmer. De är så kloka att hela mitt hjärta bultar av kärlek till livet när de klurar och får tid att klura över saker.

Tillsammans med minst en klasskompis fick de instruktionen:

  • Vilka känslor vill du/ni vill visa? Skriv ner dem och fundera på varför ni valt dem.
  • Gestalta lika många känslor som ni har deltagare i arbetsgruppen.
  • Fundera på hur man bäst visar de känslorna ni valt. Syns alla känslor lika bra? Om inte, hur löser vi det på ett fotografi?
  • Fotografera så många foton som visar era valda känslor ni vill. Turas om att vara fotograf och modell.

10 grupper blev det (så inga mobiltelefoner eller datorer behövdes) och den iver som allt bara sattes igång slutar aldrig att förvåna och faschinera mig.

Barnen fotade och jag kunde gå runt och prata om vad de valt och hur de tänkte och hjälpa till om det behövdes.

Efter en dryg halvtimme var de tillbaka i klassrummet. Medan de åt frukt visade jag en StopMotionfilm jag gjort om kärlek och vi bestämde att det var något vi absolut skulle göra nästa fredag. För spännande var det, också!

Sen var det rast, under protest, för får man så stannar man gärna kvar i klassrummet och fortsätter.

Får vi komma in nu? Får vi börja fast det inte är invisslat? Kan vi inte börja nu?

Till alla var på plats fick de jobba lite på Nomp.se och när väl alla var inne så visade jag hastigt appen ComicBook på Smartboarden. En visning på max 2 minuter. Sen fick de tillsammans med sina arbetskamrater: ”göra minst en seriesida per känsla”

Herre jädrans vad det gjordes serier. Klockrena, helt fantastiskt fina känslo-serier. Bland annat. 🙂

”Snälla får vi fortsätta? jag har gjort om olika känslor nu, jag skulle vilja göra en serie om mig själv, får jag det? Får jag gå och se om någon annan vill vara med? Får jag gå till Eva i slöjden, jag skulle vilja att hon är alltid så glad. Jag har gjort en egen serie om Kotten kolla här. (du ska få se den Andreas, den är ursnygg) Jag skulle vilja visa förskoleklassbarnen om de kan se vilken känsla jag gjort, får jag det?

Och så fortsatte det fram tills det var dags att gå till matsalen och efter matsalen ända tills dagen tog slut.

Jag kan knappt förstå, att mitt i det där får jag lov att vara med.. Jag är så uppriktigt och innerligt tacksam för att jag får det. Tänk att det kan finnas ett jobb som går ut på att tillsammans med andra människor får utforska världen. (hahah när man talar om trollen, nu när jag skrev det här så plingade det till och en elev skriver på Skype, tio i nio en lördag! Magi!)

 

En hel skoldag har vi arbetat med känslor, tekniken vi använt till vår hjälp är inte i fokus, men den hjälper oss att nå till platser vi annars haft svårt att ta oss till.

Jag känner en sådan otrolig faschination över vad tekniken hjälper oss att uppnå. Alla kan! Mina stökskruttar som inte varken vill eller kan vid andra stunder kan få lov att glänsa. Att de annars tystare eller lite genomskinligare barnen får lov att spraka och briljera. Att det kan dela och visa och växa och lyckas. Och en lördag när klockan är kväll så vill de titta på det de gjort.
Tekniken hjälper oss att riva väggar och bygga upp fantastiska platser. Tillsammans konstruerar vi världen vi vill vara en del av.
Vi lär oss massor med saker och det är roligt att få vara i skolan. Allt annat vore galenskap. Vem vill vara på en plats så många timmar varje dag och inte tycka det är meningsfullt eller roligt. Jag tänker inte vara med då i alla fall.

Tur att det ligger i mina händer att göra det till bra dagar! För alla!

Jag har världens bästa jobb, jag är lärare…

Gullegull/ Benita

Annonser
  1. #1 av anneliemedoc på maj 12, 2012 - 8:29 e m

    Åh, så härligt att få läsa om din fredag. Jag känner igen mig i din berättelse och visst är det väl ett underbart yrke. Alla dessa spontana barnkommentarer som man möter och de kommer rakt ur hjärtat på dem!
    Ha det bra!
    Annelie

    • #2 av framtidensskola på maj 13, 2012 - 6:49 f m

      Åh var roligt att du tittar in och kommenterar! 🙂 Tack snälla!
      En fantastisk söndag önskar jag dig!
      / Benita

  2. #3 av Elisabet på maj 13, 2012 - 5:51 e m

    Gud så underbart!! Längtar tillbaka till alla mina alla härliga gullungar när jag sitter på mitt rektorskontor.

    • #4 av framtidensskola på maj 13, 2012 - 7:36 e m

      Elisabet, jag är säker på att du gör skillnad även på den sidan skrivbordet. Men det är något magiskt med att få lov att vara mitt bland barnen/ungdomarna. 🙂

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: