LITS 2012 och några tankar som ständigt petar mig i sidan…

Jag har varit på Learning is the shit 2012. En konferens eller mötesplatsen för människor som är intresserad av skola, utbildning, utveckling och lärande har befunnit sig tillsammans under 3 dagar. En upplevelse som det inte är helt lätt att sätta varken en titel på eller sammanfatta med ord utan att föringa eller göra det platt. Och det är allt annat!

Modiga kloka människor som med kompetens och hjärta har tillsammans klurar på hur vi ska möta det som komma skall på bästa sätt tillsammans med våra unga. En annorlunda upplevelse om lärande.

Det här blir några rader som helt är min egen tolkning  av vad jag gjorde och upplevde. Mycket personliga reflexioner, som handlar om mig, men också tankar om mitt yrke som skulle kunna gälla alla.
Mitt rätt behöver inte vara ditt rätt! Det är bara ett sätt!

Här kommer först lite dagboksanteckningar. Tänker man att orddans är ointressant så bör man nog sluta redan här:

———————————————————————————————————————————————————————–

Sent en kväll den 16 juni.
Det var en gång…

– ”har du packat allt till i morgon nu då?” Undrar min älskade make som är den som tycker det är viktigt att ha god planering och som vurmar för ett organiserat och genomtänkt liv.
– ”öh, inte riktigt, men jag har lagt fram regnkläderna” svarar jag och insåg att det oxå var det enda jag gjort inför resan. Förutom att väntat och längtat såklart!

äsch, det är många timmar kvar tänkte jag och fortsatte längta, fast under täcket!

Jag tycker inte sova är så roligt, jag tycker det är slösigt med tid eftersom det är så mycket annat jag hellre gör än att ligga still. Och ja vet att man måste sova, men jag tycker ändå inte det är ett endaste skoj! I alla fall inte på natten.

Däremot att vakna tidigt är plättlätt! En favoritstund när dagen startar sin plan likt en nyvaken rultig katt i eftermiddagssol som långsamt sträcker ut kroppen.
Jag morgonskrotande medan familjen ännu befann sig på drömmarnas kullar. Packade lite som jag tänkte kunde vara bra att ha med. Pussades ”hej så länge” och kände mig redo att bege mig ut på äventyr.
Att min packning hade brister och att jag självklart glömde en massa saker som kan vara fiffiga att ha med krävs det inget geni att klura ut, det är baksidan av att inte ha genomtänkta listor och framförhållning. Men på fullaste allvar. Hur mycket behöver man egentligen?

Bilen förde mig från Lund till Åhus för att hämta ut Marianne, min fantastiska frökenbästis som inte bara gick med på att vid min sida ”göra saker vi aldrig tidigare gjort”, utan dessutom gjorde det med glädje. Hon är så modig och vacker att jag blir hjärtvarm bara jag tänker på henne! Svensk skola kommer få ett gigantiskt hål när hon slutar!

Bilprat (släkt med kuddprat), vänskapsskratt, livsklurande i känslan ”Tillsammans” entrade vi stadsgränsen och hittade Ronneby Brunnspark utan några missöden alls. Som en kärleksfull käftsmäll slogs jag direkt av den hisnande vackra naturen. Mitt i mellan rododendronkojan och vattenfallet tronade ”Cirkustälten” upp sig och ingav direkt känslan av det är här man mest av allt vill befinna sig.

Mottagandet var fint och varmt och vi registrerade oss och fick den gröna påsen och hade tid att strosa tills vi välkomnades i grupp av fantastiska Anna, Lova och Kajsa.
Det är så där lite darrande när man sitter över 200 personer, som ingen liksom vet vad man riktigt gett sig in på. Vad som ska hända och vad man kan förvänta sig. Man får påminna sig själv att:

Ju mer man lägger in, ju mer får man tillbaka!

äh, det går inte att ha ett sånt här tempo. Jag speedar upp och klumpar ihop av kärlek!

Vad har 3 dagar på Learning is the shit gett mig?

Twenner har blivit vänner, jag har blivit påmind om att jobba med diagonalerna, jag har fått praktiska redskap för möten, jag har utnyttjat lagen om två fötter, jag har fått nya ord. Jag har fått lyssna på ofantligt kompetenta människor. Jag har känt kärlek och gemenskap. Jag har gått på lina med hjälp av Cirkus Cirkörs eminenta hjälp. På samma sätt som jag har haft matematik med jongleringsbollar. Jag har lekt klapplekar och stått i storleksordning, jag har gjort många saker jag inte gjort tidigare. Jag har känt hur jag växer och knakar, och då menar jag inte pga den fantastiska goda maten vi fått.
Jag har checkat in i mig själv och jag är helt säker på att nyfikenhet och fördomar INTE går ih
op. Jag har haft picknick med människor jag aldrig tidigare mött och jag har deltagit i dialog-café. Jag har legat platt på marken alldeles vimmelkantig av insikter och intryck, jag har sovit i en baklucka tillsammans med en kär vän, jag har sett havet och suttit på en brygga i pyjamas, jag har sovit i närheten av en svan, jag har okonferensat om viktiga ämnen med viktiga människor, jag kommer alltid fnissa när jag hör ordet öppen spis. Jag har lyssnat på musik, lärt mig om humlor och fjärilar och jag har sett gröna glittriga paljettskor. Jag har tvättat håret i ett hål i väggen på en offentlig toalett och sen ätit frukost vid ett vattenfall. Jag har fått hjälp att starta en bil som inte ville själv. Tack! Jag har lyssnat på medryckande musik iklädd en gul regnjacka, jag har skrattat mycket, jag har sett en morgonälva med blommor i håret, jag har mött människor som ler inifrån hjärtat och som generöst delar. Jag har mött någons fru jag tidigare bara hört om och insett att verkligheten var lika fantastisk som tanken, jag har sett tröjor som var blåa eller var de orange. Jag har sett andra spruta blod eller leta skatter i skogen medan jag  själv burit någon jag inte känner. Jag har stått med tårna mot någon och övat på tillit. Jag har lyssnat uppmärksamt, jag har pratat med, jag har skrattat, jag har gråtit (fast inte av sorg), jag har dansat, jag har skakat på mina händer. MYCKET. Jag har blivit otroligt berörd. Jag har upplevt 3 dagar i mitt liv som spelar roll.

Framför allt har jag varit modig tillsammans med andra modiga. & jag har lämnat en stad med en känsla av hopp och med enorm tillförsikt inför framtiden. Och jag är dessutom säker på att vi ses igen!

TACK FÖR JAG FICK VARA EN DEL AV!

Och även om det här finns många ord, så räcker de inte till att delge vad som hände under Learning is the shit! Jag känner en oerhörd tacksamhet!

Sen har jag klurat lite på vad jag ska göra av allt som känns. Det kommer på olika sätt kan jag lova.

Jag har försökt landa saker som känts på platser i mig och sorterat upp lite. Insikter ramlar in lite pö om pö. Det är så det ska vara, det är så det måste bli. & allt är bättre sent än aldrig 🙂

Och nu då?

Ibland tar det lite tid innan saker landar. Men en sån reflexion som landade i mig ännu starkare än tidigare, som liksom rör min profession, om platsen jag arbetar på, är sprungen ur ett samtal på en okonferens som i stort handlade om hur vi liksom säljer in skolan. Hur vi kan göra skolan kul och inte straffa med det som borde vara en av de bästa platserna att hänga.

En deltagare där lyfte sina tankar om att skolan blivit så fyrkantig till en följd av riktlinjer som kommer någon annanstans än från skolan själv. Styrdokumenten, nya kurs- och läroplaner begränsar och kväver eller i alla fall hämmar utrymmet för kreativitet och gör att vi i skolan inte har möjlighet att göra allt vi vill för det ryms inte vid sidan av måstena.

Den reflexionen eller känslan är inget unikt för den här läraren, jag har många gånger hört att tiden inte räcker till, att uppdraget är omöjligt, att dokumentation eller administration tar över och lämnar inget till övers för att undervisa eller göra saker utöver eller på andra sätt.

Plötsligt på väg hem från LITS 2012 så bara slog det mig att jag inte alls förbannar LGR11 och dess digra innehåll. Utan tvärt om så är jag glad att vi fått nya styrdokument som dessutom gör att våra arbeten är omöjliga att utföra.
Det kan ju låta lite så där mystiskt eller bisarrt. Jag tänker på nationella direktiv som är utformade så att vem som helst som djupdykt i skrifterna inser att det är snudd på omöjligt att hinna med allt som ska hinnas med, i alla fall med djup. Så vad är jag då för galning som ändå stilla applåderar dem?

Jag tänker så här; att skolan står inför stora livsnödvändiga förändringar har nog inte missat någon.
Vi måste liksom klura på hur sjutton vi ska göra för att skolan ska vara en plats att räkna med, en plats man vill vara en del av, en plats där nyfikenhet, glädje och kreativitet samsas med lusten att lära och längtan att få veta saker, eller lösa saker, eller finna eller skapa saker.
En plats, eller ett fenomen, som inte skiljer sig från det som finns utanför varken det virituella eller fysiska rummet, utan är en del av något större. En del där våra ungar får lov att växa och utvecklas med känslor i kroppen som är bra och fina och som får dem att må bra. En ”plats” som får dem att känna precis hur fantastiska de är.

Och plötsligt har vi fått styrdokument som gör att vårt uppdrag inte utan magsår, nattjobb och stressrelaterade eksem riktigt går att genomföra, OM vi gör som alltid gjort.

Så vad tror jag krävs då?

Man måste inse grunderna i jonglering. Man kan inte tro att det går att kasta 4 bollar på samma sätt som man gjort med 3. Nya uppgifter kräver andra förutsättningar/insikter/kunskaper!

Jag tror vi måste samarbeta, vi måste hjälpas åt, vi måste låta ämneskompetenta lärare arbeta tillsammans och inse vinsterna för alla att inte köra sitt eget race i sitt eget ämne. Ingen annanstans händer saker så uppdelat som i skolan. Vi måste vara på riktigt!

Och jag tror att det krävs intresserade livskompetenta lärare som inte bara brinner för ett ämne utan som har hjärtat med och som minns att vi är i skolan för våra ungars skull. Som inser att det är lyx att få vara tillsammans med andra, stora som små och som vågar växa tillsammans. En människa som har slängt den förbenade Jante långt åt skogen och som omfamnar förändringar och som arbetar i en skola med ett klimat där tillit och tilltro är rådande.

Att låta organisation eller schema, eller för den delen lokaler, styra det vi fyller våra värdefulla dagar med i skolan blir ju så oerhört galet.

Så jag tror det krävs en skolledning som har vett att förstå att man inte kan hacka upp aktiviteter i 40 eller 60 eller andra minuters bitar.
Vi måste ha en skolledning som inte bara tillåter utan möjliggör att vi hittar tid och platser att hjälpas åt och samarbeta. Vi måste vara en del av visionen!

Vi måste fortsätta tro att vi kan spela roll, på ett bra sätt!

Jag tänker då i alla fall fortsätta vara en del av den skola som inte alls passar in på den bilden av skola som debatten ofta framställer. För jag vet att andra förutsättningar finns! Jag vet att det går!

Jag har världens bästa jobb!
Jag tänker fortsätta jobba för att det är en plats alla vill vara på.
TACK för jag får vara med!

Mot oändligheten och vidare!

Kram, Karma & Kärlek / Benita

Advertisements
  1. #1 av Sara Hägle på juni 21, 2012 - 5:16 f m

    Sååå grymt skrivet o jag håller med om vartenda ord. Förbannar att jag inte varit en del av konferensen!!

    • #2 av framtidensskola på juni 21, 2012 - 6:16 f m

      Tusen Tack! Förbanna inte, se fram emot nästa år 😉
      / Benita

  2. #3 av Hannes Bengtsson (@habe81) på juni 21, 2012 - 12:04 e m

    Fantastisk beskrivning av ett fantastiskt #theshit2012. Känner tyvärr att en del av den energi och tro på mig själv, omgivningen, skolan och framtiden brutalt slet av mig när jag återvände till jobbet.
    Bäst att klappa mig på axeln och ropa ”Jag ÄR fantastisk!”.

    • #4 av framtidensskola på juni 21, 2012 - 12:19 e m

      Ja ropa och klappa så fort du kan, för bra det är du sannerligen! Ser fram emot och hoppas det kommer kunna infinna sig tid att få lite filminspiration av dig när jag nu inte hann det på LITS. Kanske kan jag bjuda dig på något annat i gengälld.
      /Benita

  1. LITS 2012 & några tankar som ständigt petar mig ... - Framtidens skola | Åsikter och debatt - om utbildning! | Scoop.it
  2. LITS 2012 och några tankar som ständigt petar mig i sidan… | Folkbildning på nätet | Scoop.it

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: