Arkiv för kategorin Reflektioner

Temperaturtagning i implementeringsprocessen mot den omdefinierade skolan

Förutom att solen skiner, fåglarna kvittrar och våren gör tappra försök att verkligen etablera sig så får man även belägg för att vi är inne i månadsskiftet februari-mars när man tittar i sin kalender i något av sina digitala verktyg.

Någon gång under hösten kommer datorerna ut till alla elever i årskurs 1, 4 och 7 i Ängelholms kommun. I skrivande stund vet vi inte när datorerna kommer utan de kan komma…

…När man desperat försöker grilla varje kväll för att; ”det har vi gjort i flera månader nu” (augusti)

…När sommarvärmen och solbrännan man fått successivt börja försvinna (september)

…När stormarna börjar ta i och regnet blir allt mer kutym (oktober)

…När den första frosten slår till (november)

Det hela handlar om upphandling och den som lever får se. Det som är av yttersta vikt, enligt mitt sätt att se det hela på, är att processen innan datorerna kommer ut i skrivande stund måste gå på fullvarv! Vi skall alla kunna se oss själv i spegeln när väl datorerna når eleverna någon gång under hösten 2012 utan att skämmas för vår egen spegelbild. Då skall det, som alla våra elever har rätt till enligt alla styrdokument, finnas en kunskapssyn som innehåller ett omdefinierat lärande vilket kommer att ta skolorna och förskolorna i Ängelholms kommun till ytterligare högre nivåer på alla plan framöver. Förvaltningen har en strålande plan centralt för hur det hela kommer till att gå till men då det finns många enheter inom kommunen och undertecknad endast har full insyn på en av dem så kommer resterande del av detta blogginlägg enbart handla om temperaturtagningen i implementeringsprocessen på Magnarps skola.

Vad har skett sedan terminsstart på Magnarps skola? Nedan följer ett axplock

9/1 Kick off med all personal där visionen presenterades och sedan skrapades det på ytan vad gällande exempelvis SAMR modellen, TPACK, Flipped Classroom samt ett formativt och entreprenöriellt förhållningssätt.

11-13/1 Styrgruppen för utvecklingsorganisationens medlemmar (fem stycken på ett kollegie bestående av 23) reste till London och besökte BETT mässan och många av de fantastiska seminarium som erbjöds där.

16/1 All personal fick gemensamt samla sina intryck från kick offen samt att de fick en mycket detaljerad information om BETT resan av lärspridarna i styrgruppen för utvecklingsorganisationen.

18/1 Inspiratören, livsnjutaren, människoälskaren, grundaren av bla Barnatro och Fredsuppdraget mm, mm, mm, mm Micke Gunnarsson föreläste och inspirerade först eleverna och sedan all personal på ett helt magnifikt sätt. En av många favoriter som Micke levererade måste jag lyfta här och det är när Micke drar en jämförelse med att man inte bryter för kvällsmat när man spelar i en fotbollsmatch på kvällen – varför skall man då bryta för kvällsmat när man i exempelvis WoW står inför en viktig uppgift med massor av personer online från hela världen i det kollaborativa lärandet?

23/1 En sammanhangsmarkering gjordes på Gunnarssons inspirationsföreläsning med mycket gott resultat

6/2 Arbetsplatsträffen denna dag inleddes med att personalen ombads att ta med ett digitalt verktyg (som om det inte vore naturligt för det har man 2012 väl alltid med sig?). Träffen inleddes med att alla fick digitalt på Corkboard skriva ner sina förväntningar på träffen som hade föregåtts av att filmer mm lagts ut veckan innan, allt i en the Flipped Classroom anda. Huvudrubriken för träffen var det omdefinierade lärandet och Puenteduras SAMR modell. Efter att i grupper om tre haft väldigt bra samtal där alla skulle definiera de fyra stegen konkret avslutades dagen med att allas reflektioner skulle filmas kort (30 sek) med sina medhavda digitala verktyg för att sedan läggas in i en speciell mapp på lärplattformen Fronter. Rent spontant så blev resultatet av denna träff både under och efter helt strålande!

10/2 På denna veckas fredagsmorgonmöte (som Magnarps skola förövrigt har varje vecka, allt för det kollaborativa lärandet och det entreprenöriella förhållningssättet mm, mm) visades det som en av punkterna upp de reflektionsfilmer som gjordes på måndagens träff. Självfallet med glada tillrop och en tillsammanskänsla av att vi verkligen är på gång!

13/2 All personal påbörjade sin utbildning (som består av fyra tillfällen under våren) mot det lagstadgade entreprenöriella förhållningssättet genom Entris 2.0

28/2 Docent Christian Lundahl, Stockholms Universitet, gjorde ett av sin åtminstone fyra besök på Magnarps skola. Under fyra timmar föreläste han om Bedömning för Lärande och han gjorde det på ett magnifikt sätt! Vilken grej! Precis vad som verkligen behövs i hela denna process-alltså en omdefinerad syn på lärandet för personalen. Viktigt att nu framöver göra sammanhangsmarkeringar för personalen (vilket tydligt sker nästa vecka) så att de verkligen kan ta sig an detta som är nyckeln till allt! Kul att även två andra skolor (Villan o Södra Utmarken) kom och lyssnade på Lundahl. Sharing is caring!

Det är där vi i skrivande stund (120303) står idag.

Hittills har det gått helt enligt plan men det gäller att hela tiden känna av, vara engagerad samt hålla ögon och öron öppna så att kursen hålls.

Vilken resa vi är inne i!

Kort sammanfattat framöver så förutom att både Lundahl och Gunnarsson kommer till Magnarp igen innan sommaren så är det viktigt att det interna arbetet verkligen fortsätter att hålla den kvalitet som det hittills har gjort. En garant för detta är att styrgruppen för utvecklingsorganisationen träffas en gång per vecka i bl.a. sk farthållarmöten (förövrigt skall denna grupp även till Uppsala i mars på Framtiden Läromedel). Det systematiska kvalitetsarbetet fortskrider således men det gäller som ledare att vara lyhörd, engagerad och uthållig i processen mot det omdefinierade lärandet som alla elever har rätt till!

Förövrigt så…

…är det ytterst enerverande att SETT mässan krockar med min examen på det statliga rektorsprogrammet (hur långt har forskningen nått med kloning? Dolly?;-))

…är Magnarps skolas internationaliseringsprojekt med vänskolan Little Lamb School kommit ytterligare en bra bit på väg. Nästa vecka är det träff för oss med Lunds Universitet-spännande!

…är Magnarps skolas friskvård för personalen på arbetstid äntligen uppmärksammat utanför femtioskyltarna. Reportage kommer att göras under nästa veckas friskvårdspass. Finns att läsa snart i en tidning nära dig;-)

…stundar de sk vårsamtalen mellan mig som rektor och mina medarbetare. Alltid fantastiska dialoger samtidigt som vi i ett tillsammansperspektiv driver Magnarps skola framåt!

…går tiden fort när man har roligt! Det är inte direkt många dagar kvar tills man kan höra ”Den blomstertid….”

…hör bedömning för lärande, det entreprenöriella lärandet och satsningen en dator per elev ihop! Det hela blir ett omdefinierat lärande – allt för elevens bästa och för att denna skall kunna möta framtiden! Jag anser att jag inte kan vara tydligare i denna mission! Det är och kommer fortsatt till att vara ett tydligt mantra de kommande åren!

…gäller det nu för varje individ att VERKLIGEN ta sig an det som ges och INTE fortsätta bakom stängda dörrar som om inget hade hänt! Upp till rektor att se till att detta efterlevs!

…måste jag framhålla att Twitter, FB och blogg samt andra digitala medier har en stor del i att Magnarps skola står där man står idag. Många av personalen är på tåget och har förstått det magnifika i det kollaborativa lärandet-nu är det endast resterande kvar!

Fredrik Andersson

1 kommentar

Positivitet sprider positivitet

Att vara positiv i sin utstrålning och i sitt bemötande är A och O i allt vi gör, både som människa och inom skolan. Är man positiv och ser möjligheter får man genast tillbaka en dos av positivitet från sina medmänniskor. Vi kan kalla det positivitetssmitta och det är en smitta som alla borde få i lagom stora doser utan att gå till överdrift och som där inte borde finnas något botemedel på enligt mig.

Tänk vilka underverk som sker när man har positiva människor runt sig!

Det syns på flera mils avstånd och märks så otroligt tydligt om en person har blivit smittad av detta fantastiska tillstånd och jag är övertygad om att tillståndet är en förutsättning för att kunna utöva sin yrkesroll samt att växa in i sin roll som människa.

En positivitetssmittad person ger ständigt verklighets- och källkritiskt granskad feedback till sina medmänniskor, vuxna som barn och sprider relevant feedforward information kring sig. Underbart!

En av grundstenarna i det formativa förhållningssättet är att hela tiden ge och sprida relevant och källkritisk granskad feedback vilket såklart är en självklarhet för hela människosläktet. När denna underbara process fungerar fullt ut så sker det ett lärande som kan få varje enskild individ att nå vilka trädtoppar eller moln som helst!

Framgång föder framgång, positivitet sprider positivitet!

Anser man att man saknar information så går man till källan istället för att dra egna slutsatser, det blir så lätt fel om man spekulerar, framförallt i små slutna sällskap, om någonting som inte är källkritiskt granskat.

Alla har vi våra förbättringsområden att arbeta med och väljer man att se det med positiva glasögon så går allt betydligt lättare och det blir så mycket bättre.

Det andra, motsatsalternativet alltså, är så mycket jobbigare för alla, både för den enskilde samt alla runt omkring. Tyvärr finns det det människor i allas vår närhet som fokuserar på det andra alternativet och till sist inte ens ser allt positivt som finns runt omkring dem – för det finns kring alla! Denna sorts människor mår bäst av att bli smittade av positivitetssmittan och hur det än är så finns det ingen människa idag som är immun mot positivitetssmittan!

Tänk på det när du möter och bemöter människor! Anser man sig vara immun (trots allt) mot positivitetssmittan så rekommenderas det en stor kur av reflektion och självinsikt för att finna ut hur man släpper det mörka alternativet och ser det ljusa – alla människor mår bra och bättre av positivitet! Utan att för den skull inkräkta på att feedback och kritik även kan vara åt det mer mörkare hållet. Med rätt sorts feedback uppstår det utveckling!

Positivitet sprider positivitet!

Jag är smittad och älskar det! – Har du drabbats av smittan?

Fredrik Andersson

3 kommentarer

Som kursare på Rp samt lite andra reflektioner

Veckan är egentligen helt tillägnad att skriva ledarutvecklingsplan samt skolutvecklingsplan vilka är de två slutuppgifterna till det statliga rektorsprogrammet men vissa stunder får man (har jag övertalat mig själv åtminstone) även ägna sig åt andra saker såsom bloggen och Twittrandet då detta är otroligt lärorikt tillsammans med det utvidgade kollegiet i det gemensamma lärandet.

Reflekterade över detta tidigt i morse och kom fram till att lämna in två stycken planer som har en tydlig akademisk struktur är kanske lite väl mycket 1900-tal? Att skriva artiklar såsom som jag gjorde för Skollyftet för någon månad sedan och handlade om ”Hur utveckla rektors pedagogiska ledarskap” är månne mer 2012? Jag har aldrig fått så mycket feedback som efter den artikeln från hela skolsverige, allt från allmänhet, pedagoger, rektorer, förvaltningschefer till politiker och universitetsfolk. En lärprocess som heter duga samt en mycket modern syn på lärandet anser jag. Direkt feedback från så mycket folk från olika nivåer har gett mig otroligt mycket måste sägas. Bedömning för lärande i den digitala världen-underbart och utvecklande!

Artikeln kommer självfallet att utgöra ryggraden i min skolutvecklingsplan (vilket jag hade som grundplan när jag skrev den och den är redan förankrad i forskning mm) som skall lämnas in och som jag kommer få handledning på av vår eminenta utbildningsledare Elisabeth Edkvist från Umeå Universitet över Skype den 20/1. Där utnyttjas tekniken på ett modernt och bra sätt (förra kursen satt EE i Provence och handledde oss över Skype) och frågan är om inte även synen på det traditionella inlämnandet i skrift borde moderniseras? Jag måste erkänna att jag inte har stenkoll på hur statuterna ser ut vad gällande inlämningar på universitets nivå och ifrågasätter inte dessa hellre då jag har full förståelse för att det måste vara på en akademisk rätt nivå-men hoppas ni förstår min tanke vad gällande utnyttjandet av digitala medier som åtminstone i mitt fall gav en enorm direkt feedback.

Vad gällande min ledarutvecklingsplan bygger denna på vad som kom fram under den så kallade 360 graders vi gjorde i november. Även denna form var väldigt intressant och man fick enorm bekräftelse på både det ena och andra måste sägs. Utvecklingsområden finns alltid hos alla varav mitt i stort sett var att ”inte glömma andas emellanåt”. Tror jag skall kunna fixa detta;) men att skriva 3500-4000 ord kring det hela blir förmodligen lite mer knivigt. Allt löser sig som jag brukar säga annars får jag väl finna en annorlunda vinkel av det hela än vad jag sitter med i skrivande stund;-)

Den 26/4 är det examen på rektorsprogrammet då jag och mina kursare blir de första i Sverige som går ut i skolsverige som moderna rektorer med en mycket gedigen utbildning i ryggsäcken. Ett allt större vemod börjar göra sig påmind då dessa tre år har gett en otroligt mycket på alla plan och helt plötsligt är det alltså snart över. Blir viktigt att fortsätta förkovra sig på alla sätt och vis och ett av dessa vis är ju självfallet Twittrandet och bloggandet.

Förövrigt så…
…var resultatet på Stadium of Light igår inte rättvist men det innebar status quo i Premier Leauge toppen. Stor i medgång-stor i motgång!
…är det nu endast en vecka kvar till elever och lärare kommer tillbaka efter lovet. Måtte alla vara utvilade efter nästan tre veckors ledigt då det är så magiskt viktigt att alla är på tårna denna termin med allt som står för dörren (BfL, Entris, Värdegrunden samt 1-1 satsningen).
…är det även dags att börja sovra i det enorma utbud som erbjuds på BETT. Vilken grej!
…skickar Magnarp hela styrgruppen för utvecklingsorganisationen (fem personer) till BETT-snacka om satsning!
…löste jag Micke Gunnarssons första fredsuppdrag igår-att säga hej till någon okänd. Jag får vissa ”Pay it forward”-vibbar av detta vilket är otroligt positivt!
…kommer Micke Gunnarsson till Magnarps skola den 18/1!!!
…tack för kommentarerna på gårdagens blogginlägg Stig o Mikael Parknäs (jag hör av mig framöver samt att ha en hög målsättning SAMR 3 kanske initialt genererar i SAMR 2 månne vilket åtminstone är bättre än SAMR 1;-))
…anser jag att fem smartboards på fyra klasser (1-3) räcker mer än väl.
…är det pedagogiken och inte tekniken som är huvudfokus! Synen på lärandet! Tänk Om!
…har vi ett magnifikt idrottsår framför oss i allmänhet samt en idrottssommar i synnerhet-fotbolls em i juni, tour de france i juli samt sommar os i augusti:-)
…hoppas jag att alla kommer i tid till alla möten som jag även hoppas kommer bli allt mer effektiva på alla nivåer.
…har jag fortfarande inte bestämt mig om jag ska skriva artikeln till grsk tidningen. Kanske skulle jag skjuta fram den tills nästa nummer om det fortfarande är intressant då vill säga.
…blir det ytterligare ett handledningstillfälle på Rp innan slutlig inlämning.
…älskar jag mitt yrke!
…måste jag tillbaks till det akademiska skrivandet nu-nytt blogginlägg kommer i morgon!

Fredrik Andersson

Lämna en kommentar

BfL+IKT+EL=Sant

Såhär på Nyårsdagens morgon och övriga i familjen sover, vilket de lär göra några timmar till åtminstone, gäller det att utnyttja tiden och kan man göra det bättre än genom att ta tag i den personliga målsättningen med att producera minst ett inlägg på denna blogg varje dag?

Vilket år vi har framför oss inom skolan i allmänhet o Magnarps skola i synnerhet! Efter att använt stora delar av HT-11 till att kartlägga, analysera och reflektera över vilken plan Magnarps skola skall ha inför Ängelholms kommuns storsatsning på en dator per elev med start i september-12 står vi där nu med ett alldeles nytt fräscht år samt enorma förhoppningar på satsningen som görs.

En del av denna satsning är att undertecknad som Rektor sedan i höstas gett sig in i de sociala medierna för att vara en föregångare, både mot medarbetare, kollegor samt även eleverna så klart. Det utvidgade kollegiet på Twitter är helt magiskt och jag tror aldrig jag har lärt mig så mycket som jag gjort över Twitter på så kort tid någonsin annars. Alla inom skolan bara måste inse att det utvidgade kollegiet är fantastiskt för det gemensamma lärandet samt otroligt tidsbesparande! (Att effektivisera alla möten inom skolan vore en enorm tidsvinst för alla! Är det månne så att skolan i allmänhet har dålig mötesdiciplin? ”Ska vi ha röda eller blå pennor?”). Facebook har jag också börjat skrapa lite lätt på ytan på och kommer att fördjupa mig mer i det framöver samt nu har jag även tagit tag i att skriva på denna blogg-allt för att vara en föregångare som ledare för all min personal och elever! Den evidensbaserade forskningen visar att implementera 1-1 satsningen handlar om tre saker;

Ledarskap
Ledarskap
Ledarskap

Därför skall det bli otroligt spännande att se vart vår satsning bär hän under vt-12. Det skall inte finnas någon som i efterhand kan komma och säga att vi inte var förberedda när väl datorerna lämnas ut till eleverna. SAMR steg 3 är ett mål jag har att vi åtminstone skall ligga på initialt. Hur kommer då tiden fram tills september skatt se ut för Magnarps skolas personal?

Varje måndag kommer det att göras en tydlig sammanhangsmarkering (också en del av att vi alla kan bli bättre på att driva möten inom skolan, se ovan) där allt skall levereras i skrift sammanfattningsvis-i en wiki månne? Vi är väl inte riktigt där ännu men varför inte?

Min stora skolgud Dr Lundahl kommer i februari och maj månad till Magnarps skola för att sätta in personalen ännu mer i det formativa förhållningssättet genom sin bedömning för lärande. En total självklarhet anser jag men tyvärr finns det fortfarande lärare som inte är tillräckligt med på det formativa tåget-har får man sista chansen att hoppa på! Boken Bedömning för lärande Skriven av Dr Lundahl rekommenderas å det skarpaste för alla som läser dessa rader-varför inte ladda ner den till ipaden som en annan gjort? Enkelt o smidigt att läsa! Det var ju det där med föregångare;-)

BfL som är förkortningen av Bedömning för Lärande och ingenting annat är den förkortning jag kommer till att använda mig av, bara så att ni vet och inte tror att det är något syndikat som menas med förkortningen. Nog om det nu men min erfarenhet säger mig att det behövs ett klargörande kring det hela.

BfL går hand i hand med det Entreprenöriella lärandet (EL) och förhållningssättet är väldigt snarlikt mellan dessa båda. På Magnarps skola har vi, åtminstone på högstadiet, alla förutsättningar som finns vad gällande struktur och organisation vilket också beläggs i den studie som gjordes 2011 av en av mina kursare på det statliga Rektorsprogrammet. Tyvärr har polletten fortfarande inte trillat ner riktigt bland personalen då de fortfarande inte ser den enorma flexibilitet strukturen o organisationen ger dem! Skam den som ger sig och detta handlar om att lärarna måste släppa det traditionella tänket och göra en tanke kullerbytta som i så,mkt annat-våga se möjligheterna! Öppna upp! Samarbeta! BfL+EL=sant!

Till detta ovan skall vi innan v9 vara PIM 3 hela skolan vilket iofs inte säger så mycket men det är åtminstone en start. I min värld så borde all personal, inklusive mig själv,vara på nivå 5 i september för att verkligen kunna känna och ge tillit och tilltro kring digitaliseringen. Autenticiteten blir så mycket större då anser jag åtminstone.

Räcker det med ovan då i den största satsning som troligtvis gjorts någonsin på Magnarps skola för att stå tillräckligt rustade när datorerna kommer i september? Nä, det finns lite till! Magnarps skolas Styrgrupp för utvecklingsorganisationen åker till BETT mässan i London 11-13/1 vilket får ses som en jättesatsning! Förhoppningen och övertygelsen är att lärspridandet från de fem som åker skall ha effekt ut i de fyra arbetslagen på Magnarps skola.

Nu räcker det väl? Nä, inspiratören och initiativtagaren till bl.a., Barnatro, Fredsuppdraget mm Micke Gunnarsson kommer till Magnarps skola både i januari och i juni! Hur häftigt som helst om någon frågar mig!

Förutom allt ovan så kommer det från förvaltningens sida även att anordnas gemensamma inspirationsdagar, utbildningar mm inför en dator per elev satsningen. Kommer Magnarps skolas personal att vara redo i september-12?

Såklart de kommer till att vara och hela denna resan tar inte slut i sept-12 utan kommer till att fortsätta över tid – allt för elevernas bästa!

Magnarps skola är redo för att ta nästa steg på utvecklingskurvan!

Tänk vad man kan skriva av sig på Åres första dag;-) nu kör vi! Framåt!

Fredrik Andersson

2 kommentarer

En tanke om en tanke som behöver sättas på pränt

Att reflektera kring det man gör är viktigt! Jag försöker hela tiden göra det, reflektera alltså.
Över vad jag gör, säger och känner. Även om jag aldrig är så där lagom, det ligger inte riktigt i min natur. 😉
Ibland tänker jag alldeles för mycket, mer än vad som är sunt och nödvändigt.  Ibland rusar jag på och glömmer helt att tänka. Men min absolut tydliga och klara intention är att ständigt reflektera över mig och mitt varande.

Tanken i denna skrivandes stund började med att hålla till i området kring lärplattform som koncept, vilket inte var en tanke tagen ur luften. Jag satt här på min kammare och förberedde lite temarum i just vår lärplattform Fronter.

Den här texten blev bland annat nedskrivna funderingar om vinsterna med Fronter som lärplattform, men också en reflexion om att dela med sig, om att lära tillsammans och släppa kontrollen…och en massa babbel där i mellan…typ!  Det här är bara mina tankar och den enda som behöver stå för dem är jag själv.

Note to self: Först kan jag inte låta bli att fascineras över hur saker processas i knoppen. Dessa tankehopp är fantastiska när man funderar över dem. Man gör en sak, fnular på något och så har tanken fått fart och svingas vidare i de spännande tankekrokarna som finns inuti. En sak som är en sak som leder till en helt annan sak. Snacka om att resa på plats 🙂

 Lärplattformens varande eller icke varande, det är frågan.


Det första jag liksom kom att tänka på handlade som sagt om läroplattformen som koncept. Jag tror absolut på styrkan i att ha saker samlade på ett och samma ställe. Det underlättar mycket. Speciellt när osäkerheten är utbredd och hämmande på många sätt.

Så här började det pyra i huvudet:

Hur använder vi egentligen Fronter?  Vi har hämtat in sidor, resurser, platser in i Fronter. Visst är vi utanför de trygga väggarna, vi använder absolut redskap och resurser utanför, men vi har samlat allt i Fronterskeppet och tar alltid stampet ”ut” inifrån våra digitala klassrum eller ämnesrum.
Alla vet alltid var vi börjar, även då vi inte vet var det slutar, tack och lov.
Ibland krävs en lekhage för att man ska våga och för att ingen ska hamna för långt efter.

Vår resa i den digitala pedagogiska sfären har alltså alltid en förmåga att antingen starta eller sluta i Fronter. Ofta dessutom både och.

Kollegor, elever och vårdnadshavare kan vara trygga med att publicera bilder, arbeten och uppgifter. Jag känner att vi har en bra och användarvänlig lärplattform som används på ett bra sätt på Magnarps skola. Sen att vi har mycket mer att utforska, många fler nivåer att använda oss av kvar, är ju sin sak. Men vi har börjat och jädrans vad vi är på gång.

Ibland krävs det små steg, där man ändå kan skena om man vill.

Min rektor påminner mig ständigt om att det är en tålamodstävling, som vi ämnar vinna, på alla plan! 🙂

Tillsammans, tillsammans med tålamod och hjärta.

Jaha, var det allt? Nej, så klart inte. Fronter är bra! Men, kruxet kommer ju när man faktiskt har gjort bra grejer, användbara sidor, resurser, lektioner eller vad det nu må vara. Så kan man inte dela dem med andra än de som själva huserar i samma miljö. Lite tokigt! Eller i klarspråk ett jätteminus!
Det är sannerligen baksidorna med att befinna sig i ett slutet rum med lösenord.

För jag tror egentligen på öppenhet, jag tror absolut på att vi måste hjälpas åt. Jag tror på goda exempel och jag tror på att dela med sig!

Att jag nu blev ombedd att hjälpa till med ett temarum gjorde att jag återigen blev uppmärksam på hur man många gånger resonerar kring NÄR man ska göra en viss sak, eller NÄR det är okej att lära sig vissa saker. Det för mig vidare till nästa lilla tankenöt:

Den andra tanken hamnade mitt i den rätt så illasmakande nöten där kommentarerna som man ibland hör handlar om: ”nej det kan vi inte arbeta med nu, de tar de upp på högstadiet, eller det går inte, det har treorna planerat in, eller den boken ska läsas då”…osv

Alltså jag förstår så klart att det är snopet så in i bomben om man har ett arbetsområde kring t.ex skönlitteratur och man i grannämnet/klassen betat av den tänkta boken och saker man planerat fallerar. I alla fall om boken bara är läst och inte djuptdykt i, ”bara” som en bra bok och man själv har tänkt att arbeta vidare med den.

Fast de å andra sidan skulle ju inte hända om man kommunicerade lite öppnare, och delade med sig av vad man gör. Då skulle nog ingen inte förstå anledningen till att då välja en annan bok som läsebok.  Insyn, delaktighet och tillsammans är ledord!

Vi har alldeles för många stängda dörrar, fortfarande!


För hur man kan mena att t.ex.: nej, vikingatiden kan vi inte prata om nu, för det har årskurs 4 tänkt gå igenom.
(Alltså säger man: Sorry, jag ser att jag här och just nu har alla chanser i världen att knyta ann till en process i ditt inre som verkligen skulle föra dig till en ny plats, till en ny nivå som lärande individ. Tyvärr så gör jag inte det för det passar sig inte enligt planeringen, min eller någon annans. Återkom om du lyckas hålla kvar vid lusten!)

Jag blir lite konfunderad och måste så klart klura på vad det egentligen handlar om. För det är ju inte rimligt att tänka att man låter bli vinstlotten eller fribiljetten bara för att det är så det är och så det alltid varit.

Jag tror på repetition, jag tror på att man succesivt borde, bör och kan tränga in djupare i ett ämnesområde, och en god chans att göra det är att det inte är okända områden man ska dyka i.  Saker behöver tid på sig för att falla på plats, för att man ska se samband och se allt i ett lite större perspektiv.  Det säger sig självt och krävs verkligen ingen hjärnfysiker för att förstå.

Jag kan nu som 34 åring få Aha-upplevelser när saker som är gjorda förlänge sen, lösryckt från ett sammanhang, plötsligt blir begripligt. Det har tagit lite för lång tid kan man tycka. Det skulle kunna handla om min egen oförmåga eller bristande kapacitet att greppa, men jag väljer att tro att det inte är så, utan att saker måste sättas in i ett sammanhang för att bli begripliga och meningsfulla.

I de tankarna är jag inte ett dugg unik, så då tänker jag att det måste handla om andra saker som gör oss så fyrkantiga i vår bild om när det är rätt tid för lärande.

(Åh, appropå rätt tid för lärande, så har min kära kollega Birgitta som arbetar med 6 åringarna ohyggligt kloka resonemang i den frågan… Men det får bli en egen stund. )

Två anledningar till att man väljer att vifta bort en yppeligt möjlighet till kunskapsutveckling kan jag komma på direkt. Säkert finns det många många fler, så klart. Och det här blir ju hemskt svart eller vitt och mycket förenklat.

1. Man har gjort sin planering som man är safe med och gärna inte vill behöva ”planera om”

Min reflexion:
(människan är lat av naturen)
Det klart att vi måste ha en planering, det är ju inte valbart, vi måste ha en planering som grundar sig i styrdokumenten och vi måste alltid ha en genomtänkt tanke i det vi arbetar med. Vad ska vi göra, varför ska vi göra det, hur ska vi göra det (mål-metod-bedömning).
Men att man sen lär sig MER än det man tänkt måste ju bara vara toppen!? Eller?

Men nu har jag inte arbetat som lärare i några 50 år, man får ”lilla gubba mig” om man mår bättre av det. Jag är i alla fall säker på att under de åren jag har fått äran att dagligen arbeta med unga så är min erfarenhet att det väldigt sällan blir som man fyrkantigt tänkt. Eller visst skulle man kunna tvinga kvar sig på platsen man är. Men vinsterna blir i alla fall, hur jag ser på saken, inte lika stora.

Det uppkommer alltid situationer som ändrar, som kräver att man tar tag i det ena eller det andra och som för oss till platser man inte kunnat ana eller planera. Det är ju det fantastiska med att få vara med andra tänkande människor. Tillsammans händer det spännande saker! Man blir i mötet med andra.

Vidare…

2. Vi i vår profession solar oss gärna i glansen av att vara den som sitter med svaren och får vara ”berättaren”. Förmedlaren av kunskap.

Min reflexion:
Visst är det coolt att få dela saker man vet, det är ju magiskt när man berättar något för någon annan människa, att man hjälper någon att förstå mer än de redan gör.

Precis som det är fantastiskt att själv få veta mer, att lära sig nya saker. Så konceptet är på inget sätt nytt eller svårt att förstå. Inte från något håll.

Men synen på kunskap eller synen på bäraren av kunskap måste väl ha reviderats några vändor. Vi strävar väl inte efter envägskommunikation, jag är inte budbäraren. Jag förverkligar mig själv som individ på andra platser än genom att predika framme i klassrummet.

Det klart att vi måste ha koll, veta saker, men det som är det allra mest spännande är att upptäcka saker tillsammans. I alla fall för mig, i min värld och vardag är det så.

Nu låter jag så lätt så där klämkäck och äckelhurtig. Det klart som fasiken att jag gillar att veta saker, jag gillar att ha koll, men jag behöver inte stenkontroll.
Stunderna för mig som verkligen är magiska är ju när man pratar om något, sår ett tankefrö och så hamnar man på en oväntad plats och kanske tvingas man säga: Oj, det har jag verkligen inte svaret på. Det har jag inte ens tänkt på. Hur sjutton ska vi kunna få veta hur det hänger ihop? Och så klurar man tillsammans.

Det är klassrumsmagi för mig.


Visst måste vi hjälpa våra unga att bli allmänbildade, men vi får nog arbeta lite på våra frågeställningar och vår approach till saker eller områden. Någon sa att ”kan man googla svaret på din fråga, så borde du nog omformulera den” 🙂

Vi med yrket som kräver flexibilitet mer än nästan någon annan yrkeskategori, vi som arbetar i en verksamhet som är så oerhört föränderlig, men människor under utveckling, vi envisas på så många plan att vara jädrigt stelbenta ibland. Märkligt!

Klart vi måste vara duktiga, kompetenta och belästa, men vi måste också vara väldigt ödmjuka inför vår egen okunskap.

Jag arbetar på en fantastisk skola, jag har kollegor som är otroligt skickliga, godhjärtade och som jag tillsammans kan växa och utvecklas med.
(det får komma ett annat inlägg om korkskallarna som borde göra helt andra saker än att vistas med nyfikna och fantastiska unga människor)

Idag vill jag avsluta med känslan som känns i hjärtat när jag tänker på mina underbara kollegor, min helt fantastiska chef och alla helt strålande barn och unga och ryms inom Magnarps skola.

Framtiden är nu!

 

Over and out!
/ Benita

Lämna en kommentar

Benitas tankar om tid

Innan jag utbildade mig för att jobba som lärare så hade jag arbetat med allt möjligt. Privat barnomsorg (som egentligen betyder passa andras barn och få betalt svart), jag har städat i butik, jag har arbetat i delikatessavdelningen på en mataffär, jag har jobbat med trädplantering, bärplockning, treskift på en livsmedelsindustri, maskinskötare vid pannkaksproduktion, jag har huserat i en kiosk, jag har varit vikarie på en förskola  och så hann jag med att bli mamma inte mindre än två gånger. Jag har helt enkelt gjort en rad andra saker innan jag kom på att jag vill ha världens bästa jobb! Arbeta med barn och unga som lärare.

Diskussionen om hur mycket det är att göra och hur lite tid vi inom skolans värld har, i alla fall på lärarsidan, är ett ständigt återkommande samtalsämne som inte med leende på läpparna ventileras vid kaffemaskinen. Det är oftast ett lärarperspektiv vi ens pratar om att bristen på tid finns. Våra elever däremot de ska hinna med så där en 16 olika ämnen där alla så klart har högsta prioritet 😉 men det blir en annan diskussion, så jag håller mig till området tid ur ett lärarperspektiv, eller tid ur MITT lärarperpektiv.

Jag hör ständigt att man inte hinner med det ena och det andra, nu har man så mycket att rätta, och inte har man hunnit med att skriva det man ska, göra en LPP ger en magsår, elevdokumentationen hinns inte med, och att ens tänka på att man ska lära sig något ”nytt” (läs använda teknik eller alternativa källor i undervisningen) hinns inte med. ”jag skulle gärna vilja, men jag hinner helt enkelt inte med…tiden räcker inte till”

Bristen på tid är det ständigt återkommande samtalsämnet! Vi hinner inte med, och det läggs ständigt på fler uppgifter på vårt bord!

Nu skulle jag ju kunna, lite så där raljerande filosofiskt, reflektera över att ”tänk, nästan det enda som det kommer mer av hela tiden, utan att vi behöver göra ett endaste dugg, är det som stressar oss allra mest” galet tokigt  vojne vojne…

Men jag låter bli det och fnular ändå på hur sjutton det kan vara att det är så det känns för så många, när det inte känns så för mig.

Så här:

Jag tycker inte att bristen på tid är det största bekymret. Jag tycker inte att vi har orimligt lite tid, eller okej, det mesta i livet vill jag ha mer tid till. Det är ju så mycket jag vill göra och att dygnet innefattas av timmar då man dessutom ska sova också kan ju göra mig superirriterad. Det är så mycket jag vill prova och lära mig.
Men jag tycker inte att vi i skolan har för lite tid!
Men det jag däremot utan att tramsa tycker, är att vi många gånger gör helt fel saker under vår tid, med vår tid.

Vi gör onödiga, slösiga och bakvända grejer som i min värld varken kan generera högre måluppfyllelse eller en härlig känsla i maggropen om att det är roligt att gå i skolan och fantastiskt att lära sig nya saker.  Vi gör en massa saker som jag inte förstår varför vi gör! Och som eleverna många gånger inte heller verkar förstå varför vi gör. Och hur mycket av det vi gör hjälper egentligen eleverna att utvecklas, hur många kommentarer på uppsatser eller prov är bedömning för lärande?

När jag var en alldeles nybakad lärare så hade jag först förmånen att dela storklass med en magisk pedagog, men efter ett år så var det dags att för mig ta en egen klass. En klass som var i B-form. Årskurs 1 och 2:or. Det var ganska hastigt bestämt att den äldre kollega som skulle gå i pension verkligen skulle göra det.

Kollegan som lämnade över till mig, läraren som aldrig hade haft en egen klass och ännu mindre förstagluttare, gav mig den traditionella genomgången om vad man skulle göra och hur man skulle göra det.  Vi satt ner och gick igenom och hon gav mig råd och förmaningar om hur saker skulle skötas. Så tog hon fram läromedlen som redan var inköpta och som skulle användas i matte och så sa hon: Du måste se till att eleverna räknar 7 sidor i veckan, annars blir inte boken klar till jul!

Ja för då var det viktigast att boken blev klar i tid, målet blev viktigare än resan! Hepp och Amen på det!

Vi slösar värdefull tid i skolan, berättar om saker som hade kunnat göra på ett helt annat sätt. När vi dessutom inte rett ut att hushålla med den tiden vi har så har vi mage att skicka med eleverna läxor hem.  Plötsligt säger vi att sakerna vi gör i skolan, eller borde göra om vi hade hunnit med, kan vem som helst hjälpa våra elever med.

  • Vare sig du är tandläkare, lokalvårdare eller inte har något arbete eller utbildning, så ska du kunna ta över min roll som lärare och stötta eleven i sin utbildning på samma sätt som jag som lärare gör. Att jag har en pedagogisk utbildning, men inte du, spelar ingen roll. Vem som helst ska kunna det här.

Eller så säger man:

  • Det här är så enkla eller kanske meningslösa saker så det är bara att avverka själv på ditt pojk eller flickrum, det kommer inte föra dig till en annan nivå, utan det är bara saker du ska beta av. Vi hann inte med det i skolan, nu får du hinna med det på din egen tid för min tid är viktigare än din.

Vem som helst kan plötsligt göra mitt jobb, jobbet som jag alla andra stunder värnar om, vill höja statusen på och som jag vill ha högre lön för, trots att jag visst inte hinner med det jag borde.

Och ska man nu envisas med läxa, så måste det väl vara saker som gör att tiden i skolan går att använda på ett mycket bättre sätt. Förberedelser inför lektionen, inte ihopsopning av saker som inte hanns med.

Visst förstår ni att jag smetar på på alla fronter! Jag har ett litet snällt troll i magen, men samtidigt står jag för det jag skriver, så klart! Tankar om läxans varande eller inte gör mig lika matt som annan dumhet och skulle ta bra många tecken att ventilera, jag sparar den till en annan stund och avslutar just den lilla tanketråden nu.

Tid skulle jag klura på. Varför känns det som tiden inte räcker till? Vem är det som inte räcker till och varför?

Jag kollade på Skolsnack här om dagen och där upprepade de ett litet mantra som är klokt och viktigt:

”att göra rätt saker, istället för att göra rätt”

De pratade om en rad saker för att bättre kunna hushålla med tiden och det handlade om allt från att identifiera när man är som bäst, att vi ska jobba tillsammans till att faktiskt göra meningsfulla aktiviteter som skänker värde.

På min skola så har vi blocklagt högstadiet, halva dagen är teoretiska ämnen och andra halvan är det moderna språk och praktisk estetiska ämnen. Det här har, förutom de långa arbetspassen som möjliggör djupdykningar, chansen att förklara och förstå utan att 40 minutersklockan ringer ut, möjligheten att göra klart och ta vid, så har det genererat gemensam tid för lärarna. Alla chanser i världen att samarbeta, ha pedagogiska diskussioner, hjälpas åt på alla tänkbara sätt för att utveckla ämnet och sig själv.

MEN om man då väljer att göra på samma sätt som man alltid gjort är det jäkligt tufft att jobba i en bok i flera timmar i sträck… Det här är ett sätt att på alla plan avrätta bristen på tid i skolan, men bara om man som lärare gör rätt saker. Återigen är det så många saker vi gör som så lätt blir kontraproduktiva om det inte görs på rätt sätt.

Och faktiskt, med risk att inte bara trampa på tår, fötter eller smalben, så menar jag att det är så; Det är vi som måste välja att göra rätt saker på rätt sätt.
Kollegors panik i magen är ju inte påhittad, känns det så så är det på riktigt och viktigt. MEN frågan är mer behöver det verkligen kännas, och hur ska vi hjälpas åt för att man ska få rätt proportioner på sakerna som känns. Får vi mer tid eller mer gjort om vi gnölar om det? Hur ska vi hjälpas åt för att det ska vara roligt mitt bland implementeringsarbeten och digitalisering? Jag är alldeles alldeles säker på att det kan det förstår ni.

Visst är vi en målstyrd skola, vi har nationella, centrala och lokala (styr-)dokument att vila oss på, men hur vi gör det är allt upp till oss själva. Kasta Jante åt skogen, ta hjälp av varandra, nätverka, klura på hur mycket vi gör som vi liksom bara ärvt i tron om att det är så det ska vara och så lägger vi krut på essensen i vårt uppdrag. Hjälpa till att föra våra unga framåt i livet med rätt packade väskor, med lust och glädje och fokus på bedömning för lärande!

Jag har världens viktigaste jobb, jag har världens bästa jobb!

/ Benita

5 kommentarer